Aftonbladet – 4 juni 1842, sida 2

som slutligen springa lösa och vakna ur sin slummer. Det goda i en menniskosjäl kan böjas aed genom nödens centnerstyngd och fast knytas vid jorden med vanans band, men en tillfällighet kan rubba tyngden och slita bandet och det goda springer upp likt en ung björk, som min böjt ner i muilen med sin gröna krona, spänsligt fjedrar upp sig då bandet brister och står der rak och hög och badar sin krona i Ijuset som förr. Men bandet måste tidigt slitas, eljest vexer själen krokig och om den i ålderdomen lossas från sina bojor, bar stammen förlorat sin fjederkraft och endast ett par knotiga grenar sträcka sig uppåt liksom till en bön om förskoniog. Men den unge gossen bade ärnu sin kraft qvar och på samma gång var han invigd till ett annat lif, var ålagd genom en inre oemotstindlig kraft att bana sig en ny vär; hans barndomsledare i brottet låg död der borta på herrgården, barnets enda demon var borta, bandet brustet och själen fri. Men — det var ej ånger, barnet kan inte iångra något, blott vara ledset, brottets färg har ej hunnit bita sig in i hjertat, det behböfs ej ångrens brinnande tårar för att skilla bort den; en suck blott blåser bort det mörka dammet som ligger på själen och han är åter ren cch blark som en spegel. Der finnes ännu qvar den friska, starka vextkraften som skjuter det usla, det sjuka, det döda ifrån sig liksom det unga trädet som Jåter sina torra grenar falla af och skjuter nya skott då deremot det gamla trädet af brist på kraft får röta i kärnan om det också bott såras i ytan. Gossen bade längre sutit qvear i sina djupa betraktelser Om han ej på afstånd bört rop af menniskoröster i skogan, då reste han Upp sig och flydde och lät det dyrbara skrinet stå qvar på klippan bland Jjurgea och mossan, (Forts. följer.) — Konungen af Sardinien har, i anledning af sin sons förmälning, till ella fottiga flickor, som äro födda midnattstimman mellan den 492 och 43 April, skänkt 4100 francs, hvilka blifvit insatta i en sparbank.