Aftonbladet – 1 juni 1842, sida 2

ket, han fann för godt, afskicka och derstädes upp: lägga den honom tillhörige varan, Herr fältsekretersren Thavenii förfoganden, hvarigenom han hindrat skepparen från att med fartyget afsegla, måste anses i bögsta måtto olagligt. Uppå framställd fråga förklarade skepparen Hellsten att anialet af de tunnor sill, han uti fartyget in!astat utgjorde 649, och att han för öfrigt icke medö:de ar dra varor än ett stycke kläde; äfvensom oarterne öfverenskommo derom att ifrågavarande sill st utle i värde beräknas till 48 Rdr Riksgäldssedlartunnan. Härefter och under åberopande af hvad stämningsnemorialet innehöll, yrkade Statsfiskaken Herr fältsekreteraren Thavenius att, på grund af förut uppinre författningar samt Accisstadgan af den 19 Sept. 1776. ej allenast den del af lasten, som blifvit till Hance!sbolsgen Tyden Kempe och J. C. Schmidt: . Komp. försålde, än äfven de 649 tunnor sill, som viktusliehandlanden Björck låtit i jakten Vigilance inlasta för att afsändas till Westerås, måtte förklaras förbrutne och varda å offentlig auktion försålde, samt viktualiehandlanden Björck fällas till böter efter lag; vijande Herr fältsekreteraren hafva anmärkt att han under förloppet af denna dag ernade föranstalta derom, att sistnämnde antal tunnor sill varda utur fartyget lossade och å något dertill tjenligt ställe upplagde att til!s vidare förvaras. Hiremot genmälde Herr auditören LOrange att då de af Herr fältsekreteraren Thavenius åberopade förfat:ningar rörande seperation af de serskilde hande!snsringarne icke afsåge qvantiteten af sjelfva Varorne bvarmed köpensksp idkades, utan mera att lemna ett bestämmande med hvilka varor, hvar och en ägde rättighet att handla, samt enär ostridigt vore att Björck innehade burskap sårom vixtualiehandlande här i staden och således till följd deraf, samt enlighet med gällande stadgar och föreskrifter, ägde drifva köpensksp med sådan vara, som den nuirågsvarande, så, af desse och öfrige i genstämningsansökningen anförde skäl, yrkade Herr auditören, å sin hofvudmans vägnar, att Björck måtte förklaras berättigad att af meranämnde sillast åter komma i besittning; och förbehöll Hr auditören sin hufvudman rättighet att serskildt emot Hr fältsekret. Thavenius få utföra ralan om det eraot honom väckte anverspåstående, samt rörande värdet af omförmäldte vara, på det att yttrande öfver Hr auditörens berörse yrkande må kunna, oberoende af cessa ämnen meddelas. Efter öfverläggnivg afkunnade kollegium följande beslut: Evär viktualiehandlanden Björck inför kollegium uppsifvit att han till Grosshandelsbolagen Tyden Kempe och J. C. Schmidt Komp. icke försålt u:an såsom betalning för sin skuld hos bolegen, aflemnat tillsammans 4 och en half läster af den sill, hvilken Statsfiskalen Hr fältsekreteraren Thavenius ;rkat måtte förklaras förbruteu, anser kollegium nödigt i förrberörde omständighet höra ofvanbemäldtehandelsbolag. Kollesium utsatte målet till påföljanie dag till hvilken nämnde bolag skulle kallas. Parterne underrättades nu att vissa ledamöter af ros: handelssocieteten ingifvit en skrift (införd i A. B. N:o 400 för den 3 Maj), hvilken äfven upplästes. Auditör VOrange yrkade, att denna skrift såsom med: målet ej ägande gemenskap, måtte lemnas utan afseende. Den 21 April. Utom pårterne inställde sig Grosshandlarne Joban Anders Wennberg och Ludvig Tydån såsom delägare i grossbendelsbolagen Joh. Chr. Schmidt komp., samt Tyda Kempe. Sedan protokollet bifvit justeradt, anförde på gilven anledning, Grossh. Wennberg: aw Viktualiebandlanden Björck, som till bolaget J. C. Schmidt komp. varit skyldig omkring 150 Rdr Bko, erbjudit sig att i stället för pengar lemna sill, först ull ett i bolegets tycke för högt pris, men sedan i!l 49 Rdr då betalnivgen gick i qvittning, men till 18 Rdr för hvad som gick i köp. samt att handel derom sedermera skett enligt följande slutsedel: Sutsedel. Stockholm den 8 April 41842. Slutat at Hr Viktualiehandlanden N. J. Björck till Hrr Joh. Chr. Schmidt komp. en och en half läst eller tju20en tunnor god och oskedad, förtullad sill af den med kspiten M. Knutsens från Stavanger nu inkomne och vid Siilhofset liggande last, emot ett betingadt pris af nitton riksdaler riksgäldssedlar per tunna efter fjorton tunnor för tolf tunnor beräknade, som genom qvittning med säljarens skuld komm att liqviderss. Joh. Sam. Norbin. Grossb. Wennberg anmärkte uttryckligen, att det oms!utade qvantum öfversteg bolagets fordran, så att Björck sedermera fick att fordra af bolaget. Grossb. Tyden anförde, att boleget Tydån Kempe i början af denna månad tillhandlat sig af Björck tre läster norrsk sill, af hvilka en läst skulle gå i qvittning emot Björcks skuld, till bolaget 410 Rdr Bko, hvarom ock uttrycklig underrättelse blifvit lemnad uti dem om samma läst sill särskildt utfärdade slutsedel; men att, hvad åter de öfriga två lästerna anginge, så hade handeln derom, af all slags qvittning oberoende, ägt rum, samt med skyldighet för bolaget att desamma kontant betala, hvadan äfven penningar för Björcksräkning legat å bolagets kontor för att, då han om erbållande af liqvid sig derstädes anmälde, honom tillhandahållas. Tydn företedde ock tvenne slutsedlar, hvaraf den ena lydde på en läst eller 44 t:r sill, med uttryckligt förbebåll, att den skulle tagas i qvittniog efter 19 Rdr Rgs per tunna mot Björcks skuld, och den andr på 2 läster, att betalas kontant efter 48 Rdr Rss per tunna; båda slutdsediarne voro undertecknade af mäklaren Norbin och intogos, liksom den förra, i protokollet. Viktualiehandl. Björck påstod, att Tyd6as uppgift derom, att perningar för den försålda sillen skola blifvit å bolagets kontor Björck tillhandshållne, vore stridande emot sanna förbållandet, och ti!l följd deraf borde lempas utan allt afseende, emedan Björck,