Aftonbladet – 28 maj 1842, sida 2

DEN FRAMTIDA SKANDINAVISKA REPUBLIKEN. En insändare i Sv, Biet, hvilken kallar sig D. O har fästat sig vid en Aftonbladets artikel för i Onsdags, rörande anödvändigheten att omfatta en sann tro, äfven i Politiken,, och hvars mening var at göra allmänheten uppmärksam på angelägenheter för ett folk att hefva någonting stort för sin kärlek och tro att med värma omfatta, hvarföre, då nu hela mängden af medeltidsfantomer försvun nit, utan stt genom hvad försök som helst vidare kunna återupplifvas i nationens sinne, man med ipnerligaste allvar bör se sig om efter något verkligen sant och nationelt. Våra ord voro dervid: aDe! år genom den samlsde kraften af Odalmanna-elemen. tet vi hoppas, att svenska folket än en gång skal! visa verlden något annat, än hvad dess anblick nu erbjuder, blott man vill gå in på att låta nationen på nna grund b fästa möjligheten att ålervinns sin tro, att friit öfverlemna sig åt utvecklingen a! det sant reli iöst po:tista, som ligger införlifvad: med sjelfva hbjertroten af en så gammal oc it så skönt land bosatt nation, som vår, och sjelfman: framträder, så snart det får friket alt uppväxa. Det är egåntligen denna utveckling af det positiv på Svensk odalmannagrund och med ctt smånia gom närmande till en allmän Nordisk förening aj flera fria folk, som vi anse utgöra uppgiften fö den 8. k. framtiden, likasom det blir dess enda mj; iga stöd och vilkor för d:ss bestånd; ty Svenska folket vill hvarken Russeller Prussificeras, hvilka alternativer man nu synes, inom de olika fraktio nerna inom kotteriet, vilja omfatta såsom en räddningsplanka. Vi tro icke att serdeles många af våre läsare skole: missförstå den rent fosterländska syfiningen af dessa ord. Imedlertid har det lyckdts herr D. O., att häruti ej ana någonting mindre än en komplott, att a en allmän nordisk förening emellan Danmark. Sverge och Norge bilda en enda konfedererad republik, vill och med under en efter Amerikansk snitt tillskapad ombytlig president, som turvis skulle i de tre föranade rikena väljas; ett förslag, hvilket herr D. OQO. förmodar vara hitkommet i ett atjog skrifna exemplar från ett visst hernligt sällskap i D—k. Om detta tjog eller något dylikt bafva vi intet ord hört och vi trottsa hvem som belst, utom herr D. O., at i vår uppsats uppdaga spåren deraf. FT TT