Aftonbladet – 25 maj 1842, sida 2

Barn!, utropade grefve Piper med en ton, liksom om han hade legat på pinbänken, och tillade, i det han fyllde Erikssons glas, i mening att söka förströ honom: A!exanders skål, herr grefveln Bra sagdtl svarade krigaren och tycktes smaka det kostliga vinet, som likväl icke kom öfver hans läppar. Nå, stöt till friskt, du lilla vildbasare! Alexanders skåll fortfor han vänd till Christina, och stötte sitt slipade glas med sådan bäftighet efnot hennes, att det var nära att springa i bitar. Jag har sannerligen ingen berömtörst svarade den stolta flickan med ett föraktligt löje och icke litet retad af Erikssons näsvisa: du lilia vildbasare Jag dricker icke för sådana dåliga menniskors välgång, som under konungamanteln dölja tigerbjertat. Bästa herr grefve, bry er icke vidare om den der barnsliga flickans oeftertänksamma praty, inföll hofmannen, förskräckt öfver sin gästs uppsjudande vrede. Hennes kunskap om krig och slagtningar sträcker sig ännu icke längre, än till schackbrädets fredliga fällt. Det är hennes stridsplats fortfor han och ordnade sjelf ett bord, hvarpå Erikssons älsklingsspel stod, i hopp att derigenom afleda alla utbrott af hans vrede; hoch der strider hon med sådan tapperhet, att till och med en så gammal krigare som jag finner en ära i att afslå hennes stormande anfall.n Efter allt utseende fanns det ingenting, som kunde vara mera passande att återställa jemnvigten i Erikssons lynne, än ett parti schack, och med vida mer vänlighet, än man kunnat