Aftonbladet – 25 maj 1842, sida 2

Håller jag då fast honom? frågade Christins helt menlöst. Han kan ju draga sig tillbaks och söka sin räddning i flykten. Christina var högeligen bestört öfver sin medspelares råa uppförande och förvånad öfver fadren, som åsåg allt detta med ett stoiskt lugn Ur stånd att förklara det gåtlika i detta uppträ: de, som snarare roade än förargade henne, var hon ifrigt sysselsatt att ordna det rubbade spelet Ni söker förgäfves att reda spelet; sade der uppretade Eriksson. Ni har gjort mig schackmatt in Derpå uppsteg han och lemnade utan all komplimanger med skyndsamhet rummet, I dörren var han nära att stupa öfver sitt långa svärd och önskade att fan måtte ta både kärlek och spel. Nå, jag hoppas, att den der odrägliga menniskan icke framdeles skall besvira oss med sin besök, sade Christina till sin far, hvilken med uttryck af den största aktning hade skyndat et ter den bortilande gästen, då han kom tillbaka Du misstager dig, min lilla flicka, svarade ministern med blickar strålande af glädje. IHar brinner tvertom af begär, att snart komma åter, och har dyrt och heligt försäkrat mig, att, ehuru du rätt dugtigt satt honom i harnesk, han likväl icke på länge haft någon så angenäm stund, som den han tillbringat i ditt sällskap. Angenäm? huru?..,. sådana scener äro då ett nöje för honom! utropade Christina full af förvåning. Jag, min söta pappa, jag är... ja jag vet icke sjelf riktigt huru det är med mig, afbröt hon sig sjelf, ledsen att finna sin far vid ett så godt lynne, då bon hellte velat höra fö