Aftonbladet – 25 maj 1842, sida 2

häkte hållen, och denra slutliga pröfning sannolikt komme, att, i de fleste fall, vida mera, än hittills, blifva fördröjd derigenom, att klagan öfver det, af Öfverståthållareembetet eller Kong!. Mej:ts befallningshafvande meddelade beslut skulle få anföras hog Hofrätt och sedermera hos Högsta Domstolen fullföljas; ansågo Högste Domstolens fleste ledamöter sig icke ega anledning tillstyrka, att, så länge förordningen, buru med försvarslöse personer förhållas bör, af den 29 Juni 18233, fortfar att i andra delar vara gällande, samma förordnings 23 , rörande tid och ort för besvärs anförande, må undergå förändring. : Hvad åter angår ej mindre Justitiekanslersembetets hemställan, rörande besvär i öfrige polismål, hvilka för det närvarande från Öfverståthällareembetet och Kongl. Maj:ts befallningshafvande omedelbart hos Högsta Domstolen fullföljas, än ock Rikets Ständers underdåniga framställning i samma ämne, så funno Högsta Domstolens ofvanbemälte ledemöter nyssnämnda måls beskaffenhet icke innefatta hinder, att ju de, likasom brottmål i allmänhet, måga i tvenne instantier handläggas, innan de hos Högsta Domstolen till pröfning förekomma, och villstyrkte derföre i underd. den förändring i nu gällande stadganden, att hädanefter, uti omförmälte mål, efter undantag af hvad, rörande försvarslöse personer, redan är sagdt, besvär öfver de af Öfverståtbållareembetet samt Kongl. Maj:ts befallningsbafvande meddeldte beslut, måga hos den hofrätt, inom hvars jurisdiktion orten är belägen, få anföras, men att, i sammanhang härmed och för att icke oskäligt öka instantiernes antal, föreskrifterne derom, att klagan öfver beslut af de, i serskildta städer inrättade poliskamrar får hos Kongl. Maj:ts befaliningshafvande i länet fullföljas, blifva upphäfne, och deremot stadgadt, att äfven öfver dessa beslut besvären skola till Hofrätt ingifvas. Tiden för omförmälde besvärs anförande hos Hofrätten ansågs böra jemkas eter hvad för hvarje ort derom är, i afseende på andra mål, stadgadt; men vidkommande öfriga prestanda, så emedan dels de så kallade polisförseelserne ofta äro af sådan beskaffenhet, att en länge fördröjd näpst föga verkar till. ändamålet, dels den handräckning polismyndigheterne, i vissa föreskrifne fall, ega att meddela, ofta skulle genom uppskof göras onyttig, hemställde Högsta Domstolens ofvannämnde ledamöter, att de föreskrifter, som reglementen och andra författningar innehålla, angående verkställighet eller fullgörande af beslut i polismål, eller skydighet att ställa säkerbet för uppfyllandet af det ålagda, måga bibehållas oförändrade, men för de händelser, då Hofrätts beslut blifver olika med den polismyndighet, hvilken målet förut handlagt, samma föreskrifter, äfven i afseende på besvärshänvisningen, från Hofrätten iakttages. Då allt det föregående endast rörer klagans eller besvärs anförande, ansågs falla af sig sjelf, att någon förändring i sättet, att behandla underd. ansökningar om Kongl. Maj:ts nåd, härvid icke är ifråga. Justitierådet Engelhart anförde: Då Hofrätt är den domstol, som det tillkommer att i andra rummet pröfva brottmål i allmänhet, och, enligt Justitierådets omdöme, något giltigt skäl icke förefinnes, hvarföre en annan rättegångsordning bör iakttagas i de dermed likartade mål, angående personers försändande till allmänna arbetsinrältningarne, samt brott och förseelser i öfrigt mot polisförfattningarne, deruti Öfverståthållareembetet, Kongl. Maj:ts befallningsbafvande och poliskamrarne ega domsrätt, men det deremot skulle vara mera rättsenligt och ledande till förenkling och enhet i rättegångsformerna, om äfven dessa frågor finge fullföljas i Hofrätt och kunde derifrån dragas under Kongl. Maj:ts pröfning, samt således för dem, likasom för andra brottmål, trenne instantier funnes; ansåg Justitierådet sig böra tillstyrka nådigt bifall å hvad Rikets Ständer och Justitlekanslersembetet i detta ämne föreslagit, så att besvär öfver så väl Öfverståtbållareembetets och Kongl. Mösj:ts befallningshafvandes som ock Poliskammares beslut i omförmälte mål, böra till vederbörande Hofrätt ingifvas och dess utslag må hos Kongl. Maj:t öfverklagas, allt med iakttagande af den tid och de vilkor, som i allmänhet äro stadgade för fullföljd af brottmål från Underrätt till Hofrätt, och från Hofrätt hos Kongl. Maj:t.s