Aftonbladet – 20 maj 1842, sida 2

in. Hon liknade sorgen, som sätter sig att hvila på nöjets tempeltröskel, för att tillhviska de ingående: fatten glädjen i dufvovingarna och kommen ut med honom — annars tillhören j mig. Folket började strömma till teatern, gående och åkande. Mången elev ur Robin Hoods skola blandade sig i hvimlet, för att spekulera på fonderna i andras fickor, icke att som en Hertfordehire blifva ruinerad och odödlig, utan tvärtom — rik och möjligtvis hängd. Slutligen stannade ett magnifikt ekipage vid den stora trappan, en guldsmidd lakej öppnade dörren, lord Hawkesworth steg ur och emottog sin unga fru, hvarefter de nygifta, arm i arm, uppgingo till sin loge. Då de hade gått förbi den fattiga, reste hon sig hastigt upp och försvann i det inre af huset. Ridån hade uppgått, det tragiska mästerstycket börjat och fortlupit med föga biall. Mar beklagade Hamlet, att spela så väl och vara så illa understödd at. de medspelande, särdeles aj sin innerligt älskade Ophelia, som ej synnerligen tycktes hafva uppfattat det naiva och svärmiska uti sin poötiskt lysande roll. De trenne första akterna voro tilländagångna; glacer, frukt och konfekturer kringburos i logerna, der de sentimentala damerna åto och gräto, sammanblandande minnen från balerna med citationer ur pjesen, under det att herrarne gäspade åt dem. Den började fjerde akten afbröt k 10nen., Theaterkungen erfor af si Hamlet mördat Polonius. Båda att skicka prinsen till England: las och tillfrågas hvar Polonius