Aftonbladet – 20 maj 1842, sida 2

det hädanefter icke tillåtas baptisterne att, såsom hittills, företaga offentligt dop i Rummelsburgersjön.p I Berlin finnes, som bekant är, ingen fri press, detta upphof och källa till allt ondt, som sker hä i verlden, och likväl begås sådant öfvervåld! KAN DET FÖRBJUDAS SVENSK MEDBORGA. RE ATT KÖPA SVENSK JORD? eller Om den egentliga betydelsen af hemmansklyfnings och jordafsöndringsfrågorna. (Forts. från gårdagsbl.) Med refererande till början af denna artikel gårdagsbladet, gå vi nu att visa, huru frågan on de förmenta farorna af fri delning och besittning af jord hedömas af den talangfulle skriftställarer Sam. Laing i hans intressanta arbete Notes of c traveller : Frankrike har nu, säger Hr Laing, sedan den fe odala egendomsrätten och fideikommiss eller ma Joratslagen blifvit afskaffade, ånyo börjat ett sam hällstillstånd, som afbröts cch upphörde i Eng land genom norrmännens eröfring och de arfs lagar, hvilka ifrån den perioden antegos. Frank: rike befinner sig stadt uti ett stort socialt ex. periment. Man kan ännu endast gissa till des resultater för civilisationen, och kanske först ef ter mansåldrar skall man med någon säkerhe kunna urskilja dem. Alla våra Engelska natio nalekonomister hafva förklarat sig emot detsam ma. Låtom oss blott höra på, huru en af vår: dagars skarpsinnigaste anmärkare sörjer och suc kar öfver de dystra följderna af egendomens del ning i Frankrike. Det är Arthur Young, son år 4789, det vill säga före försäljningen af na tionaldomänerna, kyrkooch kronogodsen oci adelns konfiskerade egendom, samt innan nå gon lag förband hvar och en att låta egendome; delas lika mellan barnen, yttrade sig som följer Små och mycket styckade egendomar visa si utgöra den största källa till elände som möjli gen kan tänkas, och hafva åstadkommit dett till en sådan grad och vidd i Frankrike, att e lag nödvändigt borde utfärdas, som förklarad all egendomsdelning under ett visst antal tunn land för olaglig. Detta skref Arthur Young för femtio år se dan, och några få månader innan en lag utfär dades alldeles i motsats mot den grundsats bal rekommenderar — en lag, som afskaffar all först födslorätt och uttryckligen föreskrifver egendo mens delning emellan alla barnen; och hvikker lag allt sedermera, d. v. s. i nära ett halft se kel, varit i allmän och ständig utöfning. — Låtom oss vidare höra Mr Birkbeck, en resand af en ingalunda vanlig skarpsinnighet. Ett folk, säger han om det Fransyska folket unde denna lag, fattigt från generation till generation och som allt mera utarmas ju mer det tillväxe i antal — ett sådant folk, i stället att gå fram åt ifrån lifvets yttersta behof till dess beqväm ligheter, njutningar och välstånd, såsom tillstån det är i England, går snarare ständigt baklän ges. Det finnes intet framskridande i det Fran syska samhället, ingen förbättring, intet hopj derom., Låtom oss äfven höra Mr Cobbett qvidande under hans ridt genom Frankrike. Hä i Normandiet, säger han, är stor klagan öfve denna revolutionära lag. Det berättas mig, at den har skingrat tusentals familjer, som föru dväljts i århundraden på samma ställen., Låton oss äfven höra åskdundren ifrån Edinburgh Re view: ,Uti intet land i Europa finnes en sådai massa af jordägare som i Frankrike, hvars half va manliga befolkning i den föregående punk ten säges vara innehafvare af fast egendom, oc vuti intet Eurepeiskt civiliseradt land, med un dantag af Irland, finnes en så stor andel af be folkningen sysselsatt med jordens odling, elle: vi skulle snarare vilja säga, med dess pinand natt producera. Och likväl är systemet ännu en dast i sin barndom. Skulle man hålla i der med ännu ett halft sekel, så blir la grande na tion säkert den största fattigkoloni i Europ: och får, tillika med Irland, den äran att förs alla verldens öfriga länder med vedhuggare oc vattenbärare. Ol! hvad är dock den mensklig visdomen? stackars Mr Arthur Young med sin spådomar, stackars Mr Birbeek, stackars Edin burgh Review! Men hvilken är väl profet hem ma i sitt eget land? Icke derföre, att deras pro fetior underkändes hemma; men de hemgjord profetiorne voro icke värda ett runstycke, eme dan de voro byggda på trångbröstade, lokala fö reställningssätt och fördomar. När nya social ställningar och förhållanden, som i grundsats oc anda diametralt stridde mot den gamla feoda lismen, växte upp och utvecklade sig, först i A Aa RT ee Ce