Aftonbladet – 19 maj 1842, sida 2

— Theodore Hauman, den Belgiska violinisten; som lät höra sig för första gången härstädes mellan pjeserna å Kongl. teatern i går aftons, är utan tvifvel en af de förnämsta bravurspelare, som för närvarande finnas i Europa. Sedan Ole Buil uppträdt i den svenska hufvudstaden, har säkerligen ingen violinist varit här, som f allo kan jemnföras med Hr Hauman. Hans mekaniska färdighet och herravälde öfver den nyaste skolans alla tours de force,p såsom dubbeldriller, dubbelstaccater, o. d. står verkligen termligen nära den fantastiska norrmannens beundransvärda trollkonstleri, och hans föredreg är lifvadt af en eld. en nerv, hvarigenom det betydligt stiger framom Prumes annars med rätta berömdå och värderade exekution, hvilken likväl alltid var mera endast känslosam, än i bögsta mening inspirerad, mera romanesk än oromantisk, för att begagna en på moden varande term. Best frapperade Hr H. oss i sin p2dagio med rondop särdeles i rondon, der han tycktes vara just i sitt rätta element och på egen botten. Hen utvecklade här en verve, en friskhet, och på samma gång en originalitet, som tycktes i högsta grad anslå och elektrisera åhörarng8. Mindre Ööfverlägsen syntes herr H. oss i den sidsta nummern, — de stora variationerna, — der han företog sig åtskilliga små grannlåtsmakerier å la Paganini; Hr H. gjorde dem visserligen ganska bra, men de terde icke vara till och med så få, som kunna göra dem ännu bättre, och i allmänhet taget äro dessa humoristiska fantasterier sådana, att man bör utföra dem som en Paganini, i fall man ändtligen icke vill låta bli att göra dem. Er Haumans ton är alldeles förträfflig, — något hvsri hang instrument imedlertid torde kunna åt sig vindicera en icke så ringa andel, — och hans metod utmärker sig äfven i hela det yttre skicket genom denna elegans, som öfver hufvud karakteriserar alla fransyska skolor. Det enda, som måhända skulle kunna SNETT SORTERS TON NOEN RORER Se STREET Sas