Aftonbladet – 19 maj 1842, sida 2

nedfälla af skäl, som han sjelf förkunnade: att bimlen då skulle falia öfver och krossa oss samt förlora sin jemnvigt, såsom hvilande på detta finger m. m. Läsaren anar förmodeligen redan att jag fört honom till det verldsbekanta dårhuset Bed:amn, eller, som det ock kallas, Betbleron, fordom ett Priory, grundlagdt af Simon F:zroy, Sheriff i London, och sedermera af Henric III skänkt till staden för det ändamil, hvartill det ou begagnas. I en af cellerna i det s.k. vöfre galleriet, med den vidsträcktaste utsigt, till höger åt den rörliga, skeppsbeklädda Themsen, det gamla mästerstycket Westminster abbey, till venster det historiskt betydelsefulla Towern, samt iforden Drury Lane, satt en ung qvinna lutad mot det öppva fönstret och stödd mot ena fönsterkarmen i bflig åskådning af det imponerande skådespel, som fångade hennes blickar. Hon var klädd uti en hvit rock af det finaste rousselin. De svarta lockarna lågo i behaglig oordning kring det infallna hektiska anletet, och de djupa, melankoliska ögonen sade: att de gråtit ut. Stödd mot hennes venstra sida stod en harpa, öfver hvars förgyllda bige den venstra armen lindade sig för troligt, likasom skulle den med ljufbeten af denna öfvertalande omfamning fängsla sjelfva musikens ande. De bida härderna bi:d2 knutt sig till bön, hvilar.de nu på de tysta strängarna; och hela denna postiska tafla hade i mildbet och resignation ett uttryck, SOM piminte om Guercinos Maria. Ensam syntes hon här, i det lilla väl möblerade rummet, doftande af friska jasminer och svagt upplyst af en kulört lampa. Det var midnatt. Himlen smyckade sin pan