Aftonbladet – 18 maj 1842, sida 2

2 rg a TE rr on RR nn en nn rn nap er nt de mången skrynklig lady på näsan vid nyheten om denna mesalliancen och beklagade: att en man, utgången från den vapenmålade salongen, kunde glömma sig uti en theaterfoyg. Inom en annan sfer tänktes motsatsen; der beklagade man att en skön, snillrik och älskvärd qvinna skulle skiljas från en verld, der hon, icke genom arfsrätt utan förtjenster, var utkorad till herrskarinna, för att de återstående dagarna blifva slafvinna åt en bördsman, som förälskat sig i den yttre skönheten, utan makt att kunna fatta den invertes — och som sjelf måste spela mnarrens roll på den stora verldstheatern. Qvällen kom. Sisom den serlande floden, ifrig att binna sitt mål, ilade den skönhetshungrande menniskoskaran till Drury-Lane. Detta konstens tempel — en gång nedbrunnet och ur askan, såsom en ny Phoenix, återuppståndet i ännu skönare former) — syntes denna afton i sin bästa glans, inoch utvändigt beklädt med skimrande och förbländande lampor, hvilka, öfver uppgången till helgedomen, bildade namnet Auna Montford. Kring pannan af den då på ventilatorn eller tornet stående apollostoden flammade sjustjernorna, och, ehuru bildadeaf konstens hand, voro de dock så naturliga, att de täflade i klarhet med dem, som ännu högre genombröto azurens hvalf. Man hade mycket sent utsatt representationens början. Den nära halfcirkelformiga theatersalongen var för. tillfället dekorerad med blommor, äfvenså de canelerade och försilfrade tackjernspelare, som, hvilande på ) Uppbygdt af Mr Holland och för första gången öppnadt d. 13 Mars 1793,