Aftonbladet – 18 maj 1842, sida 2

ättekroppen, som likväl länge trotsade sin fiende. Ivad som är af trä uppgår i flammor och rök; bly ch koppar upplösas i flytande eldmassor. Lågor ned alla regnbågens färger omgifva, i majestätisk lans, den mörka kolossen, doft ljuder det från dess vrionande inelfvor, med rysvärdt dån brister dess starka hopfogningar. Ån hoppas äskådarae att jern och koppar skola behålla segern, i den fruktansvärda striden, än darra de af förskräckelse och upphäfva rop af bäfvan, då de tro sig se huru elden skakar den väldiga massan. Den förstörande eld, som förtärer den ena byggnaden efter den andra, synes liksom förgäten af de fleste. De stolta flammor, som kämpa omkring S:t Nicolai torn, äro ensame värdiga, att med beundrande fasa beskådas! Nu är striden slut; menniskors verk hämmar icke längre elementets kraft; med jordskakande skräll störtas det sekelgamla tornet från sin upphöjda plats, och förkunnar högt i sitt fall de menskliga ingens förgänglighet. För Miltons eller Dantes pennor, och för denne sednares store landsmäns penslar, hade denna syn visserligen icke varit ett ovärdigt ämne. Klockan var nu omkring fem. De anstalter, som vidtogos till eldens hämmande voro visserligen icke ändamålsenlige. Med biträde af en ung, rask Hamburgare, som förmådde vakterna att låta oss framgå, lyckades det mig att framtränga helt nära, der elden var som häftigast. Till min förundran fann jag sprutorne riktade på eldmassor, dem knappast en liten sjö varit tillräcklig att släcka. Sedan elden ernått den styrka den nu innehade, hade man sjelfvilligt bort offra hvad som var honom närmast. De husrader, som derefter voro i ordningen, borde man hafva sprängt, för att derigenom söka sätta en gräns för eldens vidare framsteg. En del af sprutorne skulle användts att begjuta de hus, som voro närmast intill de sprängda, och de öfrige skulle bafva rigtats emot de hustak, öfver hvilka vinden, ehuru ganska svag, dref lågorne och röken. Detta hade varit så mycket nödvändigare, som flere sädesmagasiner brunno, och desse antända massor, genom de millioner serskilda delar, af hvilka de utgjordes, till stor del kringfördes af vind och lågor. Likväl började man nu snart spränga de hus, hvilka elden angrep. Oaktadt det elden redan spridt sig vidt omkring, syntes man dock ännu icke ana hvad som följde. Eldens vidare spridande i de kringliggande qvarteren är väl förut berättadt. Efter solens nedgång framställde branden ett fasansfullt bemskt, men utomordentligt skönt skådepel. Jag betraktade detsamma från loftet på ett fyra våningar högt hus, som följande morgon blef lågornas rof. Elden hade nu utsträckt sig uti en några tusen alnvars lång halfcirkel. Så visade det sig åtminstone för ögat. Ett oupphörligt fyrverkeri af eldgnistor, isynnerhet från de brinnande sädesmagasiner, uppfyllde luften och eldregnet drefs af en sakta vind just öfver det bus, från hvilket jag med vemodiga känslor betraktade den skönhet och prakt, som öfverstrålade förhärjelsens verk. Den plats menniskorne dömt säker och derföre valt till förvaringsort för de saker de lyckats undanrycka flammorna, blef ofta snart dessas byte. Här och der förkunnade en knall, att ett hus var sprängdt. En ny molnstod och en ny eldpelare visade förödelsens väg. Gator, gränder och kanaler voro betäckte med folk af alla stånd, af alla åldrar, som sökte rädda sig sjelfva och sina lösören. Oro och bekymmer visade sig nu i de annars så flegmatiske Hamburgarnes ögon. Klockan omkring 4 på morgonen fäster sig en gnista på taklisten på ett hus emellan den nya börsen och kanalen, som är utanför ena husraden af Neuer Wall. Som det på en längre tid icke regnat, var träet så torrt, att det genast tog eld. Detta varseblefs dock af en person, som straxt föranstaltade om dess släckning. Icke en timma derefter antände likväl dylika gnistor ett hus nära intill det nyssnämnda. Innan släckning kunde skg hade elden så gripit omkring sig, att de försök, som gjordes, fullkomligt misslyckades. Nu sprider sig elden rundt omkring den nya börsen, som dock ble räddad. Omkring kl. 7 hade elden redan antänd: ett hus på Neuer Wall och straxt derefter flera Från kl. 5 på morgonen hade jag biträdt att utrymma ett hus; men elden hann oss innan vi full ändat vårt arbete. Skräck och vwillervalta herr skade nu på Neuer Wall. Vinden hade börjat blås: med mera styrka. Snart hann elden till Jungfern stieg. Här uppbrunno och söndersprängdes, unde loppet af Fredagen den 6, Hamburgs vackrast hoteler. På fälten inne och utanför staden, på vagnar, p gator, i båtar synas nu de rikas gyllne speglar, ma hognybord och sängar, deras sidentäcken och ela stiska bäddar, deras kinesiska porslin och alabaste byster, de finaste damast och slipade glas, fög mera vårdade än de fattiges grofhyflade stolar bräckta lerkärl, hopkittade dricksglas och utslitn ragg. Hela folkmängden, drifven af panisk skräck synes söka sin räddning utom den olyckliga sta dens portar. Nu hörde man buru gamle män oci visa käringar långt för detta förkunnat Hamburg förestående olycka. Mormors sagor och farfars sy ner erhålla nu profetisk kraft. Vidskepelsen skör dar en icke mindre seger än sjelfva elden. Pen Iningemännen förgäta dagens kurs, sprätten glöm mer sina glac-bandskar och skönheten sin slöje Arbetsmannens grofva hand omfattar det finaste ga och senatorernes nådiga döttrar förirra sig blan kökens kittlar. Alla ropa: sådan olycka har aldri liräffat Hamburg! Nu är den fid glömd, då eurc