Aftonbladet – 23 april 1842, sida 2

Om ock i dag en hård nödvändighet, En bitter öfvermakt det anbefaller, Att lägga svärdet ner. SÄNDEBUDET. Träd fram, Manini, Förena, hvad som ej bör skiljas åt. DoGEN. Fram — till min undergång .-.(Faltar pennan.) En RÖST UR HOPEN. Betänk dig, Doge! DoGEN (studsande). Jag skrifver ej. SÄNDEBUDET. Se, Österrikes örn Ren sina vingar öfver Lido breder, Beredd att hugga i S:t Marcus lejon Sin gyldne klo. — Du tvekar och förmörkar Venedigs framtid. Kom ihåg, att stunden Är friden helgad: att på dig beror Att offra den till undergångens nesa: DoGEN. Jag vet det väl, min visshet är förtviflans. (Faltar pennan och skrifver; paus) Förbannad är du nu, min högra hand, Hal redan gjordt! Der flammar ol cksordet, Som vore det af eld. — Nu syns det ej Natt täcker ögat, att det ej må skåda Hvad handen gjort, och kramp tillsammandrager Mitt arma hjerta. Nu är plågan borta, Och pulsen stannad, men i örat hör jag En demon hviska hur jag liknar Cain. Farväl, Venedig! Kom, Italiens sol, Och plåna ut, om någon skulle skrifva På siste Dogens sista hviloställe: Förrädarn kvilar här.n (Störtar död till golfvet-) RÖSTEN. Förrädarns lön! Alfredo. — At? — En Tysk tidning berättar, att en trädgårdsmästare i Brässel öfver London erhållit en apelsin från China, som skall hålla 6 tum i diameter och nära 20 tum i omkrets,