Aftonbladet – 18 april 1842, sida 2

sistnämnda att äfven förtälja sin historia samt för doktorn upptäcka sitt förhållande till sin far och Rosa. Rästerer lyssnade med uppmärksamhet härpå, och sedan han ännu en gång intalat den unge mannen tröst och hopp, frågade han honom nu hvad han var sinnad att företaga. Oskar tillstod sin föresats att hålla sig skiljd från sin far och söka en tjenst vid armeåen. Härvid förmörkades den redlige läkarens panna. Han batade ingenting i verlden högre än dessa spända förhållanden, som, tyvärr, ofta härleda frår småsaker, och underhållna genom passioner ock missförstånd, skilja maka från maka, fader från barn och vän från vän, och utså oändligt myc: ket obehag i lifvet, hvilket, i alla fall, redan ege) tillräckligt sådant. Han medgaf Oskar, att hans far hade orätt men att man måste ursäkta mycket hos der gamle, i fördomar grånade mannen, och bac honom derföre, med hågkomst af sin barnslig: pligt, på något sätt söka inleda en försoning Förgäfves skildrade baronen sin fars egensinnig. het, huru han i flera fall måste behandlas som ett barn och den deraf följande omöjligheten at förmå honom till någon eftergift. Rästerer yrkade med vänligt allvar på, att Oskar borde görs en början. ,Sakerha hafva förändrat sig,, sade han. Ro sa är antingen för alltid borta, eller återvände: hon — hvilket j2g ännu hoppas — som rik flicka i era armar. Förnämsta hindret är sålunds undanröjdt, och er fars vrede mildras så myck-i förr, som han just deri skall finna ert erkir. nande af sin myndighet och sin rätt, hvil c