Aftonbladet – 18 april 1842, sida 2

aldrig försummade, och hvarifrån det värsta väder icke kunde afhålla honom. Menniskan måste,, sade han ofta, vom hon vill vara frisk, taga sig en dugtig rörelse, och isynnerhet borde vi stadsboer, som nästan allesammans föra ett stillasittande lefnadssätt, göra oss det till en regel, att gå hvarje dag åtminstone två till tre timmar.p Den välgörande inflytelse denna regels iahttagande utöfvar på menniskokroppen, visade sig äfven på honom sjelf; i trots af den annalkar e ålderdomen, blomstrade Rästerer likväl i fu:!a mannastyrkan, och den friska omklädnaden bibe böll också hans hjerta och sinne friska. Det var således icke underligt, att läkaren gjorde m3-cket afseende på sin aftonpromenad, och äfven? inbjöd den främmande herren att dela den med honom. Ogerna samtyckte den orolige och ängsl ce unge mannen härtill, och upprepade, under c-: ban gick vid doktorns sida, sina frågor angåe.de Bosa. Rästerer var förvånad öfver den hatighet hvarmed dessa frågor gjordes; han anace den främmandes förhållande till den försvunna och berättade således sakens sammanhang me: omständlig noggrannhet. Oskar hörde med förundran talas om Casteicaunts testamente, men kunde ej trösta sig öfver, att Rosa ej hörts af. Rästerer uppmuntrade honom likväl något genom den försäkran, att han icke trodde på hennes död, emedan ho: var alltför god och välsinnad, att kunna taga ett sådant steg. Läkarens öppna och redeliga väsen, det hje::liga deltagande han visade Oskar, förmådde den