Aftonbladet – 18 april 1842, sida 2

KONSTOCH LITTERATUR-STAFETT. Hamburg, April 8. De sista veckorna hafva härstädes i musikaliskt afseende varit illustrerade genom Ole Bulls och mad. Schumanns (Clara Wiecks) värdefulla och sällsynta Leistungen. Ole Bull, som nu afrest till Holland, har dessförinnan här gifvit flera konserter, dervid han utfört dels egna kompositioner, såsom hans bekanta ;Polacca Guerriera,, Norges Fjelden, Concerto fantastico, Capriccio och Fantasia på thema ur Romeo e Giuliettav, dels äfven ett och annat stycke af andra tonsättare, såsom en Cantate af Spohr och en Adagio af Mozart. Man har allmänt beundrat hans genialiska och i mekaniskt afseende ojemförliga föredrag af sina egna saker, men deremot funnit honom taga Spohr och Mozart nog mycket Olebulliskt. Han spelar Spohr visserligen ganska vackert på sitt vis, men det är icke Spohrs vis, detta, det är ett helt och hållet olika skaplynne, en helt annan skola. Vida barmhertigare har han varit i sin behandling mot Mozart, den han verkligen återgifvit med en ovanlig sens och 6gard, ehuru han äfven här icke kunnat underlåta att fylla i ett och annat ställe med små figurligheter, oktavgångar 0. d. — Madame Clara Schumann är ännu alitid die Pianistin par excellence, och har förtjusat med åtskilliga både klassiska och nyromantiska saker, ömsom Webers Concertstäck, ömsom Liszts Re miniscens ur Lucie, ömsom en fuga af Bach, ömsom några sånger utan erd af Mendelsobn. Riefstehl, också en utmärkt violinist, bar här, samtidigt med Bull, varit hörd med mycket bifall, och vi hafva just nu här Dansken Simonsex, en elev af Lipinski, med hvilken mirakulösa maesiros halsbrytande saker han också ämnar göra Hamburgerpubliken beksnt. Meyerbeers Hugenottern och Lortzings Czar und Zimmermann utgöra stående artiklar på teaterrepertoiren. Derjemte har man här gifvit ett nytt romantiskt skådespel af W. Friedrich, kalladt Farinellio. Friedrich är redan för den Tyska publiken på det fördelaktigaste bekant genom sin Nya Fanchon,, och Farinellip är en dramatisk produkt, som värdigt kan ställas vid sidin af detta hans förra opus. Farinelli var, som man ve. en ryktbar sångare i början af adertonde århundradet, hvilken, en annan David åt en annan Saul, med sin musik kurerade konung Filip i Spanien för dess melankoli, samt sedan uppsteg till rangen af en minister och gunstling, öfverhöljdes med titlar och ordnar, och snart sagdt styrde hela Spanien i en tjugo år. Amnet är i sig sjelf rätt pikant, och har här blifvit med talang behandladt. Åtskilliga sångstycken och andra smärre musikpjeser hafva blifvit inlagda i skådespelet, såsom billigt är, der hjelten sjelf är en sångare och musikant. Publiken har gjort rättvisa åt denna nouveaut, och den kommer nog att hålla sig bra uppe. Roman-litteraturen håller sig för det mesta vid öfversättningar på främmande språk, den lefver af Dickens, Sue, Balzac, George Sand, äfven de moder: na Svenska författarinnorna att icke förglömma. Belani har utgifvit en samling noveller, novelletter och humoresker under gemensam titel af Georgi nen och Rellstab en dylik samling under det ännu mera blomstrande och idylliska namnet Sommerblumensträusse ; den holden Frauen gewidmet. Båda dessa publikationer hafva visserligen sina läsare, men kunna imedlertid hänföras till detta slags litteratur, som man gemenligen benämner försvarligt arbete, men intet derutöfver. Friedrich von Heydens nyaste saker, såsom romanen Die Intriguanten och de under titeln Randzeichnungen, sednare utgifna smärre berättelser, ådraga sig vida mera uppseende. Fr. v. Heyden är en äkta skaldenatur, med en frisinnad och klar åsigt af lifvet och de moderna sambhällsförhållandena. Han är dessutom en mästare i tecknandet af intriger, liksom af hela det aristokratiska och fashionabla lefnadssättet och dramat både på scenen och bakom kulisserna. EEE EEE EEE ERE EE