Aftonbladet – 15 april 1842, sida 3

gått från orena afsigter. Så otillförlitliga är våra omdömen när förnuftet ej får styra dem Knappt hade baronen således upplyft Rosa förrän han tog ett steg tillbaka och, med e kallare ton än någonsin förut, yttrade sitt miss hag öfver den förvillelse, hvari hon så läng hållit honom. Rosa bedyrade, att hennes enda syftemål der med varit en försoning mellan far och son, oct att hon, till bevis på sin oegennytta, redan för klarat sig färdig att helt och hållet aflägsna sig om hon endast dermed kunde återförskaffa sir ä!skade hans fars tillgifvenhet. Men sakerna ordnade sig icke bättre genon hennes uppoffring, ty nu fick den gamle herre: ännu dertill den olyckliga iden, att Rosa stoc i godt förstånd med hans son, och att man en dast velat spela en komedi med bonom, för at efter behag föra honom i ledband, Då den arma flickan således efter långt be mödande ändtligen insåg, att hvarken ädelmo: eller föreställningar, hvarken förnuftsgrunder elle: böner-kunde besegra den gamle mannens envis het, 2ftorkade hon hastigt sina tårar och sad med fast ton: Om. då ingenting förmår beveka er att afst: från er hårda, ofaderliga föresats, om Oskar mi ste för er blifva främmande och af er förskjutas då förvandlas det, som hittills för mig var pligt att afsäga mig honom, i den motsatta skyldig: beten: att icke öfvergifva honom i olyckan, utar trösta honom öfver förlusten af sin förmögenhet och, hvad som är ännu mer: den af en fader Jag går från ett hus, dit lugn och belåtenhe: svårligen torde återvända; jag skall gå i helg