Aftonbladet – 14 april 1842, sida 2

HURULEDES FREJAS UPPSYN BÖRJAR BLIFVA ÄNGSLIG I STÄLLET FÖR HUMORISTISK. Vi hade redan i sista Lördagsbladet tillfälle att underrätta läsaren om det intressanta fak tum, att den envisa tystnad, Freja så länge hade iakttagit öfver åtskilliga spörsmål, som Aftonbladet på den sednare tiden gjort henne i den bekanta conduite-frågan, ändtligen synts börja gifva vika; och detta har öfver all vår förväntan ytterligare bekräftats genom sista Tisdagsnumret af samma tidning. Vi beklaga endast de våldsamma symptomer af lidande, som åtföljde den återvunna talförmågan. Vi äre dock i förlägenhet att kunna beskrifva sjelfva paroxysmen deraf med några ord, som svara mot verkligheten, utan att såra ijäsarenght känsla för det anständiga; ty det blefve omöjligt, att benämna de första ljuden, sedan målföret återvunnits, ånnorlunda än lindrigast såsom ett ohyggligt vrålande på publikens hjelp emot Aftonbiadet, liksom hade detta varit nära att rent af strypa Freja, hvilket ingalunda varit vår afsigt; och det må ursäktas, om man känner en viss vämjelse vid att ens vidröra Frejas humor, sedan den lofvade fortsättningen deraf, endast utgör ett flöde af etter och galla, hvilken medicinska bemärkelse på ordet numera tyckes passa vida bättre in på Frejas skaplynne, än den artistiska af qvickhet, sem hon sjelf så gerna vill tillegna sig. Läsaren må döma härom af följande utdrag: Aftonbladets oerhörda oförskämdhet och brutala gäckeri med alit hved beder och anständighet när; dess uppenbara iörakt för den tänkande allmänhetens omdöme och dess vansinniga förlitande på vår långmodighety — —; — — friheptens sak är för helig för att, utan att nedsmuti an 4 Ta RA AR RR RR IN RT RER ER RT AL ER RR RR I