Aftonbladet – 14 april 1842, sida 2

ch heldre säger, hvad annat än samvetet är det, om bestämmer någons. förklaring, att en gammak jensteman är, genom årens mängd, oskicklig att efordras? — Författningarne säga ej, och kunna cke säga hvilket belopp af tjenstetid, som är för tort eller för litet för innmehafvaren, för att vara kicklig till någon befordran. Pensionsåldern kan cke antagas såsom skicklighetens gräns. Erfareneten visar huruledes mången, före dennes uppnånde, är vorden alltför bräcklig till att rätteligen köta ens den syssla han innehar, under det att. ndra, efter samma ålders öfverskridande, äro värliga till högre beställningars emottagande. Om nan således kan och bör, efter bästa öfvertygelse, örklara någon för alldeles oskicklig till en beforIran, så kan och bör man väl äfven utsträcka sin amvetspröfning till graderna af skicklighet emellan lem, som för användbara förklaras. Förnämligast inser jag en sådan pligt åligga mig, såsom Verkets shef. Jag hvarken är, eller får, i denna egenskap rara likgiltig för det större eller mindre måttet af luglighet hos dem som erhålla beställningar i Kongl Kammarrätten. Om jag likväl, för tjensteålderng skull, underläte, att här öppet gifva skickligheten let vitsord, mitt omdöme föreskrifver, men deremot sökte, att enskildt hos Konungen eller hans rådgifvare befrämja hennes företräde, så vore det em flere hänseenden ovärdig dubbelhet. Dels hade jag brustit i den uppriktighet, som jag ej mindre offentligen, än enskildt, är Konungen skyldig; dels skulle, om en oriktig befordran gjordes. klandret icke drabba mig, den egentlige upphofsmannen, utan dem, som mera lyssnat till mina enskilda ärm mina offentiiga framställningar; dels vore de sökande, genom okunnighet om de förra, ur stånd att sig öfver dem besvära, och derigenom vinna rättelse: i mina möjliga misstag. När åter mitt offentliga förord alltid uttrycker hvad jag, oberoende af andra bevekelsegrunder än tjenstens bästa, anser detta fordra, så visar min röstgifning äfven i hvad mån jag sjelf är skicklig att fylla en del af mitt kall. Vid detta förslags upprättande tillstår jag villigt, att jag, som sednare än de flesta al Kongl. Kammarrättens nu varande medlemmar inträdt i Verket, äfven mindre känner dem som inom detsamma äro sökande. Men både om dem och den främmande, hvilken också är det för mig, har jag sökt att inhemta tillförlitliga underrättelser. Efter dem, och i enlighet med ofvan uppgifoa grunder, uppförer jag på förslaget de 3:ne sökande i följande ordning: 4:0 Statsbokhållaren Gråå; 2:0 Revisoren Hjort och 3:0 Assessoren Törneman. Enligt pluralitetens beslut skulle alltså å det underdåniga förslaget uppföras: 4:0 T. f. Kommissarien, Assessoren Törneman; 2:0 T. f. Kommissarien, Revisoren Hjort och 3:0 Statsbokhållaren Gråå: samt underdånigt utlåtande till Kongl. Maj:t, al innehåll registraturet utvisar, expedieras. År och dag som förr skrifvet står. Ex protocollo Br. Hervan.