Aftonbladet – 14 april 1842, sida 2

stenart, som gård och trappa, och fingo sitt ljus från galleriet, emedan blott ett enda litet fonster låg åt gatan, ty allt var beräknadt på att afvärja solstrålarnes inträngande. Genom denna inrättning bibehöll sig temperaturen i de naturligtvis ieke serdeles ljusa rummen vid en någorlunda dräglig höjd. Först efter solens nedgång kunde Oskar våga sig ut i fria luften, och han tog då vanligtvis vägen till den stora exercisplatsen i förstaden Babelount, hvarest Algiers vackra verld plägade samla sig vid tvenne rejementers omvexlande musik. Men ännu kärare än denna spatsergång var honom det platta taket af hans hus, Ofta satt han der, sedan aftonen inbrutit, kringflägtzd af svala hafsvindar, och lemnade sina tankar fritt lopp. Hans ögon sväfvade då öfver en del af staden, som i ständigt lägre terrasser utbredde sig framför henom och badade sina sista murar i hafvets skum, eller halkade hans blickar öfver den omätliga oceanen, som jättestor utsträckte sig mellan honom och bemlandet, men som tazkan likväl öfverflög med blixtens hastighet. Ändtligen inbröt den dagen, som åt honom medförde hans afsked. Det åtföljdes af ett vänligt bref från hans förre chef, general Lans oricigre, och en utnämning till kaptens-graden. En angenämare öfverraskning hade ej kunnat 1x:ffa den unge baronen, och isynnerhet gladde honom de verkligt faderliga orden från hans general. Allt bereddes nu till öfverfarten, ty inom tjugufyra timmar skulle ett Fransyskt fartyg, .om gick till Havre, återföra honom till Europa. Oskar begagnade nu sista aftonen, för att än en gång besöka exercisplatsen. Solen var redan nedgången och platsens aliger fyllda med promenerande af alla åldrar och kön. Knappt vore det likväl möjligt att finna ett ställe, der en sådan mängd olika nationer så brokigt blandade sina drägter och språk som här. Bred