Aftonbladet – 11 april 1842, sida 3

vVUANESv VILM IMRBIVSISUDLU . UUHUR TA2LISCT HOP Hallkala oClementer och anlag för att Vara god, som ni; han är gjuten i samma form, skapad af samma jord som ni och ehuru tio gånger sämre än ni, kan han dock derest han, midt ibland frestelserna och eländet af sin belägenhet, bevarar något af sin ursprungliga natur, i verkligheten vara tio gånger bättre än ni; jag tror att den som gjort detta, utfört ett godt och ingalunda gagnlöst arbete. Att j mine herrar tänken på samma sätt, derom öfrertygar mig tillräckligt er varm2 helsnisg, och att denna känsla är liflig i den gamla veriden, som i den nya, har ingen bättre erfsrit än jsg, som funnit så mycket deltagande i mitt eget dyra fiderneslend. Att vi med dessa yttranden träda i de stora hädangångne snillenas fotspår, lära oss de lysande föredömena i vår litteratur, från Sheakspare ända till våra dagar. qo, engelska skrifställare hafva lika litet fog att bexlaga sig öfver de amerikonska förläggarne, som de amerikenska skrifställarne öfver de engelska. — re SKILDRING AF PEKING; af on Byss. (Ef:er en Rysk tidskrift.) Under de första dagarne af vårt vistande i Pe. king, erforo vi lifligt obeqvämligheten af vår Europeiska klädedrägt, i anseende till kölden i de Cninesiska boningshusen, och vi skyndade derföre att anlägga Chinesisk drägt. Man kan icke göra sig någon föreställning om, huru många afdelningar och under-afdelningar, som finnas i den Chinesiska garderoben; hvarje olika årstid medförer nödvändigt en omvexling i kostymen, och denna af vanan fastställda förändring iakttages lika heligt af hvarje anständig Chines, som modets lagar af våra damer och lejon, endast med den skilnaden, att modet här icke har något inflytande, och att snitten på farfaderns och faderns klädning äfven kännes igen på sonens och sonsonens, och förmodligen äfven öfvergår till sonsinernas söner; blott formen på mössor och skor ombytes nästan årligen. Man får dock icre tro, att det beror af tycke och emak, att vid ombytet af årstid äfven byta om kläder eiler icke — ingalunda: den bestämda tiden inträffar, och en kejserlig befallning Törkunnar folket, att från den och Iden dagen räknadt skola vårmössorna lemna plats för sommarmössorna, eller gommarmössorna för höstmössorna. Således var jag nu klädd som en äkta Caines. Första tiden a? mitt vistande i Peking var ganska tråkig; föreställ er en menniska med ens kastad in i en så folkrik stad, bland en svärm a menniskor, hvilkas seder, Vanor och lefnadssätt äro bonora helt och hållet främmande och deras språk fullkomligt obegripligt, och ni skall kunna göra er ett begrepp om min bedröfliga belägenhet. På detta sätt ensam bland denna menniskomeassa skulle jag tillbringa tio af miaa bästa år i Peking — —. Den största svårigheten för oss var det för Europeer u lomordentligt svåra uttalet af Chinesiska språke lemelan ett och samma ljud, alli efter som det uttalas enkelt, högt eller djupt, eiler framstötes, har en olika betydelsa. Under det första halfåret gjorde v knappast några framsteg i språket, först efter tvenne ärs förlopp bo:jade vi intränga i bomligheterna af den labyrintb, som man kallar Chinesiska tungomålet, och först sedan fyra år förflutit kunde vi utan svårighet tala med Chineserne. I Vi bsde stor lust att se Peking, och så snart v Ifått oss fullständiga Chinesiska drägter genomforo vi i hyrda karioler hufvudstadens gator. Först styrde vi kosan till kejserliga palatset, der kejsaren bor under vintermånaderna, hvaremot ban tillbringar v ren, sommaren och hösten i ett palats, som ligger 3 timmars väg från Peking. Paatset intoger en utomordentligt stor rymd, och består af en mäng lenvåningsbus af tegelsten, af hvilka hvart och bar sin serskilda bestämmelse. I det ena bor ke saren, i det andra afgör han sina affärer, i etttre d i bor kejsarinnan, i andra kejsarens frillor, hans barn enke-kejsarinnan, den sflidne kejsarens frillor, eunuekerna och den qvinliga hofpersonalen. Hvar oc en af dessa afdelningar är omgifven af en temligen hög mur, inom hvilken ingen annan får inträde än d3 personer, som bo och hafva befattning i byggnaden. Ala dessa hus äro åter inneslutna af en mur som omgifver det hela, och hvars portar blott öppnas för hoffolket; och rundt omkring denna mur är en annan inhägnad, der många handelsbodar finnas , och hvar och en får gå och färdas. Sjelfva palatsen kunde vi icke ge, och endast de gula taken af glaserade tegel höjde sig öfver muren. Gatorna närheten af palatset äro lika litet stenlagda, som alla de öfriga gatorna i Peking. Utan att ens det ringaste hafva tillfredsställt vår nyfikenhet, foro vi från palatset genom gatan Sy-oilon, hvilken, liksom alla hufvudgator, utmärkte sig genom sin bredd och regelbundenhet. Midt på hvarje hufvudgata i Peking är en jordvall, omkring 3 fot hög för lätta åkdon och fotgängare; tungt lastade och med fem å sju rmulåsnor bespända Vagnar måste hålla sig på den smala gatan å ömse dor om jordvallen. Blott då häftigt regn fall hvarigenom gatan emellen uppköjningen och husen fylles med en ogenomtränglig smuts, få äfven tyngre vagnar begagna den upphöjda vägen. Denna väg är temligen bred, och skulle vara ganska beqväm för ekipoger, om icke på sidorna stodo tält och bodar, hvilka göra gatan så trång, att knappt tvenne vagnar kunna färdas bredvid hvarandra ), I anseende till den ofantliga befolkningen i Peking, äro gatorna hela dagen igenom fyllda med tvenne oafbrutna rader Vagnar, hvilka röra sig långsamt i motsatta rigtningar. Det är en verklig jemmer, då en till fots gående Chines möter en bekant, som åker; den sednare måste, enligt de punktligt iakttagna lagarna för Chinesisk höflighet, stanna med sitt åtdon, och hurudant vädret än må vara huru djupt han ock nödgas klifva i smutsen, stiga ur och säga: hur står till med helsan? och sedermera inbjuda honom att taga plats i åkdonet Det förstås af sig sjelft, att fotgångaren är förbunden att göra samma fråga tillbaka, och bedja sin bekante att icke göra sig besvär, utan fortsätta sin väg. Den åkande vill icke sätta sig i åkdonet, förrän fotgångaren går sin kos, och denne vill vänta till dess den förre åter stigit upp i vagnen. Detta krusande räcker ofta , timma, och under hela tiden måste de vagnar, som komma efter, hålla stilla emedan ingen möjlighet gifves, att fara förbi det stannade åkdonet. . Sedan vi 3:ne timmar farit genom Pekings gator hade vi fått ett temligen fullständigt begrepp om stadens yttre utseonde. Hufvudgatorna äro temligen breda, men de andra så trånga, att tvenne karioler, som mötas, icko kunna komma förbi HVarandra, hvarföre en kusk alltid först måste ropa då -1) Då kejsaren far ut, hvilket händer ett par gånger