han kommer till en dylik gata, att ingen måtte köra ditin. Hvarje mindre gata hade fordom, der han genomskars af tvärgator, en port, af hvilka många nnu finnas qvar. Dessa portar bevakades fordom väktare, som bodde bredvid i små vakthus, tillstå ngdes om nätterna, och man kunde då endast med serskild tillåteise passera porten; för närvarande har denna stränghet upphört, vikarne ropa blott an dem, som passera nattetid, och äfven detta aker numera sällan. — Chinsesernes vana att omgif va sig med höga murar, gör att Pekings gator äro ytterst enformiga; öfverallt ser man höga murar af halfbrändt, grått tegel, och bakom dessa spetsiga, wågformiga tar, hvilka åter äro enformiga genom ärg och struktur. Det kejserliga palatset är vis gen täckt med glaseradt grönt tegel, men de tfriga husen alla med grått, blott halfbrändt. Utom det kejseriiga palatset finnas endast 7 eller 8 furstliza palats, alla öfriga byggnader trötta ögat genom sin smutsfärg. och det hada ingenting att hvila sig på, om icke köpnansbodarne, kvilka vanligen sträcka sig ut på gatan, iifvade den dödande enformigheten. utanför ingången till hvarje bod hänga svarta lackerado taflor, med stora förgyllda bokstäfver; emelan boda:ne finnes imedlertid alldeles ingen yttre åtskillnad, och blott de bodar, der sötsaker försäljes, utmärka sig genom sin lyx. Hela främre väggen af dessa bodar är nästan utan undantag förgyld, från golfvet upp till taket, och utsirad med drakar och åtskilliga andra figurer. Prakten i dessa bodar faller så mycket mera i özonen, som man ofta bredvid dem får se en till hälften inostörtad mur eller ett bus, som håller på att falla. (Slutet följer.) HEN — Ea äldre herre gick en dag i förra månaden förbi Tuilerierna i Paris, och tog dervid, ur en dyrbar plstinadosa, en pris snus. Då kom cen gentilt klädd ynpgliog, med riktig lejonman kring hatan, lackerade stöflor och smörgula hand: skar, fram till honom och bad så eriigt om en pris, att ingen annan än en barbar skulle kunst neka, honom det. Fem minuter derefter skulle herrn åter taga en pris, men hans dosa var försvunnen, och i dess ställe fisner han i fickan en pappersstrut, full med snus. 1 Paris, der man genast hittar på uttrycksfu!la namn, kallar man denna industrigren: pVul d la prise de tabac.r — Poesien representeras i Mantua af ena perukmakare, i Padua af en korfmakare, i Verona af en skoflickere, i Parma af en lastdragare och i Nismes af en bagare. — Det är ej dåliga representanter; ty perutmakaren är en man af hufvud, korfmakaren förfinar smaken, skofiickaren frambringar kvad han kan och lastdragaren gör äfven drägligt. Men uppenbarligen är bagaren bäst, ty hans produktioner förråda värma, och dertill har mannen sitt dagliga bröd. DPäll-Joo Uti niosa pramnlar af Töärdagshladaet