Aftonbladet – 9 april 1842, sida 2

Från denna stund närmade han sig allt me: och mer till flickan, ja, ban gick omsider -så iångt, att han, emot sina vena, gjorde henne ti sin förtrogna, och en afton, då han beklagade sig öfver baronessans hersklystnad och tyranni. samt Mathilda frågade honom, hvarföre han d: kallat henne till sig, berättade ban henne hela historien om sin missämja med Oskar. Den kloka hushållerskan tadlade till en början soner, men visade derefter fadren hans öfverilade förfarande och uppbjöd slutligen hela sin vältalighets förmåga för att åstadkomma en försoning. Baronen försvarade sig tappert; men som han väl märkte, att orättvisan var mera på hans, än sonens, sida, så afbröt han hastigt samtalet. Man iakttog en Jängre tid tystnad om Hela saken, till dess han, några veckor sednare, i hushållerskans närvaro, underrättade baronessan om dagen, då testamentsbandlingen skulle ordnas. Mathilda bleknade och lemnade hastigt rummet. XXXI. MÅLAREN. De sista månadernas händelser — Oskars uppträdande, intagandet i den heliga församlingen, hennes faders död — allt detta bade i Gabriellas sinne åstadkommit väsendtliga förändringar. I flickans bjerta, hittills så lugnt, så barnsligt fromt, hade de sällsammaste känslor vaknat och passioner börjat tändas, hvarom bon förut icke haft någon aning. Ur sina stilla, husliga förhållanden dragen fram inför verlden, invecklad i dess lopp, och i vådliga strider samt uppskrämd senom smärtor och lidanden, hade hennes karakter fastare utvecklat sig, och bön stod nu,