Aftonbladet – 9 april 1842, sida 2

stöd. Sålunda hade pastorn inom kort tid vunnit ett så fullständigt välde öfver frökens sinne, att det endast behöfdes en vink af honom, att förmå den oerfarna flickan till hvarje handling, som blott icke stridde mot hennes sedlighetskänsla; men äfven denna sökte Krumm småningom förslöa, utan att derföre tro sig göra något orätt, endast fullföljande sina svärmiska ingifvelser, i det han genom sofistiska fraser sökte öfvertala sig sjelf och sin lärjunge om det oskyldiga, ja, det heliga i ett rent naturtillstånd. På sådant sätt hade det blifvit honom möjligt, att förmå den skygga och sedesamma Gabriela till de ofvannämnda botöfningarna. Följderna häraf för pastorn sjelf äro oss redan bekanta. I den fanatiskt religiöse mannens bjerta hade oförmodadt en känsla inträngt, som, hittills okänd för honom, på ett underbart sätt upprörde hans inre, Hans stolta siäls lugn var borta; en obegriplig längtan efter tillfredsställelsen af ett för honom sjelf gåtlikt något, plågade honom oupphörligt, och hans tankar, eljest endast, riktade åt himmelen, voro såsom genom en trollmakt fjettrade vid den sköna grefvinnars bild. Med hela sin själs kraft sökte han att uppdaga orsakerna till denna inre förändring, som föreföll honom oangenäm, och nödgades ändtligen tillstå för sig sjelf, att Gabriela sannolikt Var skuld dertill. Men som, enligt katoptrikens reg lor, de i den konkava spegeln fallande strålarna genom reflexion förena sig i brännpunkten, så antager i svärmarens hufvud hvarje tanka den en fixa id bär, hvilken beherrskar esystem. Så förhöll det sig äfven ptäckt, att Gabriela var orsaken