Aftonbladet – 8 april 1842, sida 2

nade han hastigt rummet oeh satte sig åter vid sitt skrifbord; men förgäfves sökte han samla sina tankar; ban satt fördjupad i begrundande, tills han slutligen förtretad utbrast: Fördömdt! Der har jag begått en dumhet och skaffat mig en verklig satan i huset! XXIX. BÖNESTUNDERNA. Baronens ånger kom för sent. Inom få dagar hade hans hus fått ett annat utseende, och den stilla trefnaden, som en kort tid gjort honom så lycklig, hade försvunnit. Baronessan förblef fortfarande den medelpunkt, kring hvilken allt vände sig; hennes ord måste på ögonblicket efterkommas om icke scener skulle ega rum, lika den, som vid hennes inträde i huset förskräckte alla dess innevänare; och ehuru hvar och en bemödade sig, att tillfredsställa alla hennes fordringar på det hennes elaka lynne icke måtte väckas, fann likväl den nådiga alltid någonting förgätet el!er gjordt emot bennes vilja, så att trätan räckte hela dagen och endast då afbröts, när nervattaekerna kommo det plågade tjenstefolket till bjelp och åtminstone för någon kort tid fjettrade den nya matmodren vid sängen eller soffan. Baronen räddade sig om dagen i sitt arbetsrum, der ban ännu förstod bibehålla sin auktoritet och der han fast och bestämdt undanbad sig hvarje störelse, emedan han här, mer än annorstädes, kände sig lifvad af nödvändigheten att bibehålla sina underbafvandes aktning och af den tankan, att denna fristad var en helgedom, som ingen borde ostraffad få våldföra. Med motvilja gick ban till bordet, ty då ba