Aftonbladet – 7 april 1842, sida 2

STRAUSS, EVANGELIERNA OCH MAMSELL BREMER. (Stat från JA 63.) Vi hava nu genomgått de fvra hufvudämnen, hvilka vi ifrån början omtalade, sisom de vigtigaste, hvarvid vi för närvarande ämnade få fästa oss i anledning af här ofvannämnde bros chyr, Christi Gudom, Den Heliga Skvrifts Theopnevsti, frågan om Underverken och Återlösningen. Vi sågo att Morgonväckternas författarinna i dem alla tillhörde åsigter, hvilka till sin kärna stedo i föra sammanhang med dem hon utgått att försvara; men deremot, för så vidt man tillåtes att i boken se eit med sig sjelf harmonierande belt, nära nog slutade sig till motsidans tänkesätt. Denna vridning eller olikhet emellan afsigt och utförande har yppat sig hos många theologiska skribenter före vår förfatiarinna här, och är således i litterärt afseende icke stort att tala om, ehuru det kan vara anmärkningsvärdt i 10gisk hänsigt, samt för den händelse, att man skulle tänka på verkan al bokens begagnande. M:ll Fredrika Bremer anför mot slutet en skön bekännelse. Hon talar: ;många äro rösterua i verlden, säger Paulus, men ingen af dem vär otydlig. Ja, många äro de röster, som vittpaa om den stora och goda Skaparen, men en ,ljuder genom dem aila, Ika ljuf och stark, — ,den eviga Kärlekens egen! Och lyssnande till palla vittnesbörd, som ifrån verldens begynnelse pha talat om Gud och bans skapelse och fattanpde dem alta i de:as bästa mening uti det ord paf sanning, som lefver i dem alla. återkommer jag till hrännpunkten för dessa strädda upper—LLLe— AL 5 SR LR TR VAR RR