Aftonbladet – 7 april 1842, sida 2

ma snut. Det vore derföre stor synd att ej låta Freja tala ut sin tanke till slut även den bär gången, innan vi albryta henne. Det är endast vid konklusionerna vi hafva en invändning att göra. Freja har nemligen nu, lika naturligt som förr, till komplett evidens deducerat, n. b. på sitt sätt och genom sina fakta, af hvilka största delen derjemte bar den meriten att icke bafva ägt rum, det Aftonbladet under riksdagen stridde emot folkets sympathier. Lika gifvet, som det nu är att Aftonbladet arbetade för aristokratiens intressen, lika vgilvet är det naturligtvis, att Freja arbetade för den stora sängdens eller folkets saunskyldiga fördel. Fråsan blir således blott att rimma påståendet med verkliga förhållandet, och i denna punkten är det just, som Freja gör en så intressant figur. Vi hafva nemligen redan flera gånger på det höfligaste bedt henne att säga oss, huru det kunde gå till att hon, som vill vara så antiaristokratisk och plebejisk, hon, ali adels afsvurna fiende i fraserna, likväl så uttryckligen lade sig ut för ett representationsförslag, som åsyftade att införa ett öfverhus med adel och biskopar, samt sålunda just i och med den mest genomgripande af de i:rågastälida reformerna perpetuera bördsoch prelat-elementet, äfvensom att hon en annan gång förklarade en representationsförändring overkställbar, d. v. s. att den för när varande icke alls borde påtänkas, och 5nuuen annan gång att Ständerna ej borde alis befatta g med de vigtigare reformsfrågorna, utan end åå sig en duztig regeringspersonal. Det är !ikväl en egen otur, att oaktadt all den pigghet ita lorganerna, som arnars finnes hos ifrågavarande tidningsmö, är det, så snart någon rör vid dessa frågor, aldeles såsom hade en stopp fastnat i språkröret: det är med ett ord omöjligt att få fram ett enda ljud derom, oaktadt man väl ändå måste medgifva, att det vore för publiken högst iniressant att få veta, antingen Freja i des: sakfrågor tänker precist på samma sätt nu som den tiden, då Hr Johansson skref i Freja, eller om hon tänker att det ännu är för bitvida utt yppa sina tankar, eller öfverflödigt att hafva nägra alis så vidt det sträcker sig utöfver na frågor, om hvilka det icke gifves någon möjlighet att bafva mer än en tanka, så länge man icke gifvit sig rent af i sold hos makten. Vi anhålle derföre med största enträgenhet, att stoppen måtte lossas och Freja upplysa allmänheten i pyssnämnde hänseenden. Vid samma tillfälle kunne vi försäkra, att det skulle oändtligen stärka hennes sak, om hon, till omvexling med koalitionshistorien, ville i allmänhet påpeka, huruvida och hvarest hon talat för några andra reformer i folkets intresse och höilka bennes åsigter derutinnan äro. Vi vilja Freja så väl, att bon aldrig kan tro det, och just för att befordra hennes bästa, vore det. nyttigt att kunna upptäcka några sådana glansgfhökter.