Aftonbladet – 7 april 1842, sida 1

moders namn och hemvist; men då han dagen förut fått veta af kyparen, hvars kläder ban utbytt mot sina genomvåta, att hans fall föranledts af en kammarjungfrus småqvickhet, så kände han nu en viss motvilja för allt, som hörde till kammarjungfruslägtet: Såsom jorden går omkring solen, så gick Mathias i vida kretsar omkring smörtunnan och den; derpå tbronande flickan, hvarunder hans nyfikenhet, äggad-af fruktan att möjligtvis förlora spåret efter hennes fru, och såmedelst alla sina nyfödda förhöppningar, hade en hård strid att bestå emot sin afsky för kammarjungfrurna. Slutligen vann likväl den tankan segern, att man snart skulle komma till Mannheim, der sällskapet måste skiljas, och med fasta steg gick han således fram till flickan, som just stod i begrepp att bita i ett rödt äpple, en lemning af matmodrens desert, i det han stelt bugade sig med öfverdelen af sin långa kropp. Vi ha i dag vackert våder, mamsell. Den tilltalade betraktade den långa, svarta fi: guren en stund med stora ögon, bet med stoiskt lugn i sitt äpple och svarade: Ja, vackert, men blåsigt. aVisserligen, det blåser temligen starkt; det är väl också orsaken, hvarföre er sköna fru håller sig nere i salongen. aSkönal återtog flickan högt skrattande; anå) om ni finner henne skön, då ...n Jag menar älskvärd, andeligt skön. sÄlskvärd), sade kammarjungfrun med en ton af begabberi; com ni bara i åtta dar måsta vara med vid hennes toiiett, så skulle ni, min sånn, finna henne måttligt älskvärd.