Aftonbladet – 6 april 1842, sida 2

ned mesta objektivitet målar sig i deras egen samställning oförändrad. Till Redaktionen! Jag läste med nöje Tit. Unonii bref från kolonien Nya Upsala i Wisconsin. Hans gjorda erfarenhet bekräftas af min egen, och sjelfva hans förhoppningar kunna styrkas af mina söner, som, yngre till åren, äro äldre som nybyggare. Vi bosatte oss (1 gubbe och 3 barn) i Wisconsin 48358. Sjelf gammal och sjuklig måste jag, året derpå, med en sjuk son åter gå till Sverge, för att derifrån, genom mina vänner, mera gagna de fyra qvarblifyande, än jag i Wisconsin kunde. De voro de första Svenskar, som derstädes bosatt sig, och ce första, som derifrån skrifvit oss till. Tvenne deras bref öfverlemnar jag härmedelst åt redaktionens godtfinnande och disposition. De äro bjertats språk från j en 49:årig yngling till en 60:årig far — skiljda afli verldshafvet! Deras barnsliga uppriktighet är derasl, enda värde. Men innan jag framräcker dem, villl. jag blott i flygten vidröra något litet af hvad Tit.l. Unonius icke varit i tillfälle att nämna: : Bland en veckas utgifter i Newyork halkar hanl öfver landstigningspengarne — denna för oss 3ål kännbara utgift! — och som så mycket beror på en bättre eller sämre skeppschef. Norrmännen sluppo, året förut, med 4!, dollar för person, genom sin hederlige kaptens bemedling. Vår — som mottagit vårt svenska mynt, att i Newyork återgäldas — krediterade sig, vid liqviden, för 7 dollars landstigsäger: 42 dollars — 468 Rdr Rgs! Från Newyork transporterade man 0s3, kanskei med flit, icke längre än till Detroit, som, med sin porslinsfabrik, arbetade 41 sin lera. Vi dröjde här en vecka. Landet, så långt vi trängde, var ett lerträsk med skog. Der ville vi ej bo. Detta hindrar likväl ej, en gång, att frihet, sjöfart och bete göra Michigan till Amerikas Nederländer. Vi önskade oss härifrån till Southport, men måste färdas till Milwaki, som sedermera, genom vandringar och landtransporter, kostade oss mycken tid, många strapaser och stora uppoffringar. Vi stadnade, flera veckor, med våra yngre i Milwaki. Tit. Unonius har nu sednare vändt sig derifrån åt vester och norr. Jag och min äldste son vände oss åt södern. Från Milwaki till Chicago, 120 engelska mil, genomströfvade vi, till fots, Recine County i alla riktningar. ömse sidor om (floderna) Rockoch Fox-Rivers funno vi här det herrligaste land och bosatte oss (September 4838), ungefår midt emellan Milwaki och Chicago, på en trakt med lagom skog, kullig, grönskande och bördig — liknande Walla Härad i Westergöthland. 80 acres, ett logghus, 4 par oxar, 4 ko, jemte de aldra nödigaste husgeråd och redskap, voro nu den enda qvarlefvan af de 2,500 Rdr Rgs, vår hela förmögenhet, med hvilken vi brutit upp från Skara trakten. Under mitt långvariga och objelpliga betryck i fäderneslandet, voro mina lofvande, sig nästan sjelfva bildande barn, min stora, allt ersättande rikedom. För dem gick jag åt Amerika; för dem gick jag derifrån och går hvart försynens vägar leda, och försynen öfverger oss icke. Hon ropar till oss öfverallt och icke genom Franklin blott: aHjelp diy sjelf, så vill jag hjelpa dig! När jag lemnade mina älskade barn (Juni 4839), hade de redan med klufven ek inhägnat 43 acres till bete och 40 acres till åker; 2!, acres, mest odlade med hacka och spade, voro besådde med mais, potäter, käloch morötter, m. m. Min äldste son — sjelf blott 48 år — mottog ge nast från bosättningen hela bestyret och vården om sina spådare bröder. Till bemresan räckte han mig sin sista penning; — han var utan pengar och utan kläder — ensam och öfvergifven — men försynen öfvergaf oss icke. Förtjena brefven något afseende, så öfverlemnar jog åt redaktionen, att, om så behöfs, utesluta bvad som kan vara för mycket språksamt och öppenhjertligt — de äro skrifna af barn, och af barn till sin far 4). Bref, från några unga (sedan 4838), nord amerikanska Förenta Staterna bosatte Svenskar, till deras fader i Sverge. Första brefvet. Salem den 48 Januari 4841. Vår högt älskade fader! Peppas kärkomna och länge efterlängtade bref, af den 26 Juli, mottogo vi i dag, och jag vwill icke försumma en minut att svara vår älskade fader. Vi äro, Gud ske lof, alla friska och sunda. Adolf har icke haft den minsta krämpa, sedan han kom i den fria verlden; Otto har vuxit ansenligt; Janne är nära så dryg som jag, och i språket är han och jag riktiga Yankees; Adolf och Otto äro ieke så försigkomne ännu. Jag läser och skrifver engelska med mina tre bröder, så ofta jag har tid, men det är icke ofta; ty vi bafva mycket att göra, om vintren att klyfva gärdsle och, om sommaren, att taga upp land. Vi hafva nu 80 acres inhägnade, men det är ett grufligt arbete att klyfva gärdsle af Ek, det enda virke vi hafva; det duger för ingen, som ej kan g2rofarbeta eller är rik, att bli nybyggare i Amerika. Men om de raske och dugtige Svenskärne nånsin 4) Sönerna äro: Carl Johan, född den 21 Mars 1821; Jan Vilhelm, den 25 Augusti 4823; Adolf, den 22 September 4826; Otto, den 40 November 4831; Herrman, som sjuk återkom 4839, och frisk nu ämnar återvända, är född den 22 Februari 1839. ET sår gä EE UU — — — — —— —K— — — —n—x8— —— — — — — — — -i— ! 222 5 2