Aftonbladet – 30 mars 1842, sida 1

Det vore intressant att skrifva något utförligt j detta ämne; man kunde slutligen bli medlem af sjelfva vetenskaps-akademien och ett helt dussin utiändska lärda samfund, som lefva af flugor; mar skulle likväl då gå längre med sina paraleler. Om till exempel man finge se en myggdans, favn man straxt likheten mellan myggorna och I.alienarne; det är ett musikaliskt, blodgirigt och lättsinnigt fo!k, som i yra dansar svänger sig äfven omkring den Heliga stolen eller öfver den sanna trons stillastående pöl, der tusentels grodmunkear, klädda i sina askfärgade kåpor och med kapuchongen öfver näsan, sjunga sin vesper. Man skulle, då man såg Scarebeerne, finna dem lika Engelsmännen, de ligga nemligen beständigt utåt vägarne, äro tourister af äkta skrot och korn, arbeta grundligen i agrikulturen och kgräfva små tunnelbyggnader här och der; om en sådan gynnare får gå eller flyga, så går det bra, men kommer han en gång på rygg, så ligger ban der, han är då för god methodist att resa upp sig, han blott suckar och beder der han ligger. Och, för att en gång sluta med Svenskarne; de äro förbålt lika väggsmeder; de hafva nu i århundraden suttit i knutarne af den gamia samhällsbyggnaden och knäppt, utan att man just sett till dem; det är ett beskedligt slägte, blott något träsktigt af sig. Då de geatila flugorna fladdra och springa utanpå den faconerade tapeten, då myggan sjunger och dansar i yr glädje öfver sin urgamla pöl, då Scarabeen vandrar vägen utåt och vänderp sig till nytta hvad han kan finna, då silter ännu väggsmeden inuti sin enkla och anspråkslösa moss-springa, och knäpper och knäpper, för att hålla takt med tiden, tystnar emellanåt, och tycks taga sig en lur, men börjar åter med ökad ifver, liksom han vore yrvaken. I stället för den rörande historien Om den ämsbie under-löjtnonten har jag skrifvit något litet om flugorna — har läsaren förstätt mig, så har jag — slagit två flugor i en smäll. Alegis: EEE TR — Drottning Victoria i Eagland har råkat a icke ställa sig Väl hos nykterhetsföreningarne, men så mycket bättre hos matroserna, vid det besök hon pyligen gjorde på flottan i Portsmouth. Hon kade nemligen der bland annat på malrosernas g i n