Aftonbladet – 30 mars 1842, sida 1

antog; att Rumstedt sedermera, Tisdagsaftonen den 926 Oktober, då Breitfeldt var hemma hos Rumstedt, anmärkt, hurusom Carlsson, i händelse han på omförmäldte sätt förlorade sina penningar, kunde för tillgreppet yppa misstankar emot Breitfeldt och Rumstedt, hvilka sålunda möjligen skulle blottställas för oblida omdömen af deras bekanta, till förekommande hvaraf Rumstedt föreslagit, att Carlsson borde afdagatagas; att Breitfeldt väl i början med oviija förkestat en sådan plan, men omsider dertill samtyckt, under vilkor likväl att icke han, utan Rumstedt skulle verkställa sjelfva mordgerningen; att Breitfeldt och Rumstedt vidare öfverenskommit, det Carlsson skulle dödas med skott ur en, Rumstedt tilbörig pistol eller s. k. terzerol, hvilken, under Breitfeldts omförmälte besök bos Rumstedt, blifvit framtagen, emedan Breitfeldt begärt att få låna densamma till begagnande å en maskeradbal, och som Rumstedt, i anledning af berörde aftal om mord å Carlsson, vid samma tillfälle, den 26 Oztober, laddat, hvarefter Breitfeldt, då han, som qvarstadnat hos Rumstedt öfver natten till den 27 Oktober, påföljde morgon begaf sig derifrån, tagit den laddade pistolen hem till sig; att Breitfeldt sedermera, ångrande det uppgifne brottsliga afta!et med Rumsteåt, beslutit, att afstå från detsammas utförande, men natten emellan den 928 och 29 Oktober å nyo öfvertalad af Rumstedt, som då infunnit sig hos Breitfeldt, medföljt den förre till Carlsson, i ändamål att biträda vid mordgerningens och tillgreppets föröfvande; stt, sedan Rumstedt, med en af honom medhafd nyckel, öppnat porten till den af Carlsson bebodde egendom, samt Rumstedt och Breitfeldt sålunda sluppit in på gården, men funnit sig förbindrade att komma upp till Carlsson, emedan dörrerne till nedre förstugan i huset varit igenläste, Breitfeldt icke slenast för Rumstedt utvisat Carlssons fönster, utan äfven varit Rumstedt behjelplig, att, medelst uppkastad snö å samma fönster, förmå Carlsson att gå ned och öppna förstugudörrarne, bvarvid, efter det Carlsson yttrat sin förvåning deröfver, att Breitfeldt och Rumstedt på sådan tid af dygnet kunnat inkomma å gården, Breitfeldt, för att ifrån Carlsson aflägsrna misstankar om sitt ege: och Rumstedts brottsliga förehafvande, instämt i denne sednares osanna uppgift, att porten befunnits oläst; att Breitfeldt ech Rumstedt åtföljt Carlsson till hans kammare, hvarest Carlsson genast åter lagt sig å sitt nyss lemnade nattläger, men Rumstedt och Breitfeldt satt sig att läsa i hvar sin bok, till dess Carlsson insomnat, derefter Rumstedt framtagit ofvannämnde, af honom från Breitfeldts bostad medförda pistol, och, sedan Rumstedt derå satt en knallbatt samt, eiter hvad Breitfeldt förmodade, inlsgt ett ytterligare hagel, utom det, hvilket redan fanns i pistolen, upplyftat densamma mot Carlsson, hvarvid Breitfefdt fattat Rumstedt i armen och först yttrat till honom dessa ord: Nej, Ferdinand, låt bli, låt bli, han sofver ju,; men derefter förklarat, att Breitfeldt åtminstone icke ville vara inne i rummet under det mordet föröfvades; att, sedan Rumstedt härå svarat, det Breitfeldt kunde gå ned och se till, att icke nåz gon komme,, Breitfeldt sakta begifvit sig ut ur rummet och, dä han hunnit ned till porten, fått höra smällen af skottet; att äfven Rumstedt, efter en kort stund, kommit ned i portgången, bärande på armen en bop klädespersedlar, samt under tillkännagifvet missnöje deröfver, att han icke påträffat några penningar i Carlssons gömmor, uppmanat Breitfeldt att följa med tillbaxa upp till Carlssons rum, hvilken uppmaning Breitfeldt dock vägrat efterkomma, med förklarande, ati kan heldre, än att begifva sig dit åter, ville låta slå ihjäl sig, i anseende hvartill Rumstedt ensam återvändt till Carlssons kammare, efter att, på Breitfeldtt fråga, hafva upplyst att Carlsson redan var död; att Rumstedt, då han snart derefter kom. ned tillbaka, ytterligare gifvit tillkänna sin förtrytelse deröfver, att icke några penningar kunde påträffas, och jemte Breitfeldt begifvit sig ut på gaten, der Rumstedt, under förmöälan, att han erinrade sig hafva ställt ett brinnande ljus på golfvet i Carlssons rum invid sängen, yttrat förmodan att vådeld derigenom kunde förorsakas, i anledning hvaraf Breitfeldt föreslagit, att de skulle vända tillbaka och tillse att någon sådan skada icke måtte uppkomma, samt, oaktadt Rumstedt icke ville medfölja och sökt öfvertala Breitfeldt alt från detta förslag afstå, skyndat åter till Cerlssons rum och med vatton ur en der stående tvättkanna släckt don eid, som befurnits hafva antändt Carlssons bädd och några derinvid befintliga persedlar, vid hvilket tilliälle Breitfeldt, som, utan att erbålla svar, frågat Carlsson om han lefde, såmedelst vunnit bekräftelse ä Rumstedts utsago, att Carlsson var död; att Breitfeldt sedermera i sällskap med Rumstedt, som väntat på gatan, begifvit sig hera till Breitfeldts bostad, der han och Rumstedt fördelat de hos Carlsson tillgripne persedlar sålunda, att Breitfeldt erhållit ofvanbeskrifne hos honom dagen derpå funne kläder och skodon, äfSNORRES AE eENSEvSS TESTEN ETTA