Aftonbladet – 30 mars 1842, sida 1

KÄMNERSRÄTTENS UTSLAG UTI BREITFELDTSKA MÅLET. Fedan musikläraren Anders Carlsson Fredagen den 29 Oktober sistlidet år, klockan omkring 7, på morgonen, funnits liggande mördad i det af honom, två trappor upp inom buset N:o 40, vid Gamla Kungsholmsbrogatan, här i staden, bebodde rum, der spår vid samma tillfälle visat sig efter härjningar af eld, äfvensom, enligt hvad sedermera blifvit utredt, tillgrepp skott af följande Carlssons tillhörigheter, nämligen en surtout, ex bonjourrock, en frack, ett par svarta och ett par ljusa byxor, en sidenoch en klädesväst, ett par stöfler med galoscher, ett fickur med dubbel silfverbuött, en silkesnäsduk somt tredje delen af den tryckta skriften Morianen, samt misstankar för ifrågakomne brott yppats emot förre volontären vid Westmanlands Kongl. regemente, Alexander Breitfeldt, har Breitfeldt, hvilken samma dag, på eftermiddagen, af polisgevaldigern Eric Je lerin och polisuppsyningsmannen Sven Daniel Ulric Öster dahl ertappades, klädd i omförmälde, från Carlsson tillgripna bonjourrock, sidenväst, svarta byxor samt stöflor och galoscher, till en början föreburit, att Breitsfeldt om mordet saknade all kännedom och att Breitfeldt desse klädespersedlar, jemte fracken, näsduken, klädesvästen och uret sig tillhandlat af Carlsson, som skulle hafva den 23 Oktober, på aftonen, med en okänd gosse hemskickat allt detta till Breitfelåt, hvilket sednare förebärande han äfven den 30 Oktober vid förbör i Kongl. Poliskammaren enständigt vidhållit, under upprepande försäkringar, att Breitfeidt hyarken sjelf begått, deltagit uti eller haft medvetande om berörde grofva brott; hvaremot, efter det sistnämnde dag, vid anställd obduktion å Carlssons lik, utrönt blifvit, att han, hvars död i början ansetts vara förorsakad medelst slag af något hvasst instrument, i stället af ett skottsår ljutit döden, och Breitfeidt, sem efter mordet befunnits innehafva en så kallsdå terzerol, på fråge, uppsifvit, att han fåt låna densamma af boktryckerilärlingen Johan Ferdinand Samuel Rumstedt, i anledning hvaraf denne blifvit till anatomisalen, der obduktionen skedde, efterskickad och af åtskillige, der tillstädesvarande personer ansatt med frågor om förhållanden, som förmenas ega sammanhang med mordet, Breitfelat, under förebärande, att han genom en honom af be mälde Rumstedt effordrad helig ed ditintills ansett sig förbunden att dölja verkliga förhållandet, först vid enstkildt förhör inför herr t.f. Polismästaren och sedermera så väl till Öfverståthållare-embeteis protekoll den 4 November samt flere andra dagar, som äfven här vid Kämnersrätten under åtskillige förhör, med ändring af sin omförmälde förklaring, i afseende på åtkomsten till de, af Breitfeldt innebafde persedlar, som varit musikläraren Carlsson tillhörige, angifvit Rumstedt att bafva lemnat Breitfeldt samma perseelar och sjelf behållit surtouten och de ljusa byxorne, hvilka ännu icke tillrättakommit; dervid Breitfeldt, som ihärdigt be yrat, det Kan, vid ifrågavarande persedlars emottagande, saknat all kännedom om det å Carlsson föröfvade mord, tillika påstått, att Rumstedt, efter Breitfeldts förmodan, vid öfverlemnandet till honom af besagde persedlar, skulle bafva åsyftat allenast att störta Breitfeldt i olycks. Men slutligen och sedan Breitfeldt blifvit med en mängd motsägelser beträdd, samt besvärad med flere förekomne omständigheter, de der syntes ådagslägga, att Breitfeldt sjelf varit bos Carlsson den natt, då mordet skedde, har Breitfeldt uppgifvit hufvudsakligen, att, efter det Breitfeldt, som höstetiden nästlidet år befann sig i en utblottad och nödställd belägenhet, för Rumstedt, till hvilken Breitfeldt förmält sig hafva ståttiett serdeles förtroligt vänskapsförhållande, yppat denna sin nöd, och musikläraren Carlsson Thorsdegen den 24 Oktober, vid ett besök hos Breitfeldt, i Rumstedts närvaro framställt åtskillige bittra och för Breitfeldt sårande anmärkningar, rörande dennes fattigdom, hade, under det Carlsson någon stund var borta, Rumstedt, med tillkännagifvande att äfven han befunne sig i stor penningeörlägenhet, väckt fråga om, att Bretfeldt och Rumstedt, vid något tillfälle, då Carlsson var borta, skulle tillegna sig de penningar, denne förmodades till betydligt belopp innehafva, hvilket förslag Breitfeldt ock, ehuru efter flere invändningar å hens sida, då FIER Le NOEN ARNE BRATE