Aftonbladet – 24 mars 1842, sida 2

mn n— — —OAÄOA—.O— —— — — ——n gonmärke var att flyta kriget in i fiendens land, d. v. s. att genom sina abstrakta åsigter så bringa ynglingen i elden, att han, efter ungdomens vana, skulle glömma all försigtighet och med häftighet uttala sina moderna ideer, hvilka, derpå var Krumm säker, genast skulle så förnärma och oroa flickans fromma sinne, att hon så mycket-förr och ovilkorligen skulle kasta sig i den nya församlingens armar. Å Lyckligtvis hindrade grefvens alldeles ovanliga munterhet den theologiska stridens utbrott; han tycktes hafva blifvit en belt annan menniska; han hade till och med glömt sitt spel, gnuggade förnöjd händerna och skådåde så glädtigt omkrinz sig, som om han blifvit trettio år yngre. Det hittills förda samtalet om konsternas framsteg i det konstsinnade Mänachen och det litterära lifvet i Stuttgart var för honöm alltför torrt och allvarsamt, och knapt hade aftonen något framskridit, förrän han med militärisk myndighet befallte den gamle Bertram att hemta ur källaren och plantera på bordet ett batteri med butejer af hans bästa Rhenska vin. Halt! ropade han med komiskt allvar till sin dotter, som vid denna befallning ville afligsna sig. Hvad fan, jag tror att du vill lemna oss i sticket redan före bataljen; det passar sig inte; vi behöfva någon vänlig varelse som slår i åt oss. Var iate rädd, du får stanna qvar vid bagaget, och först i fall striden skulle blifva allt för het, må du draga dig undan bakom dina fasta rums Murar., Glasen fylldes; utom Krumm och Gabriella gladde sig alla öfver den ädla Guds gåfvan och den gamle soldaten drack, till tröts af alla lär karens förbud, glas på glas. Snart hade han omnmit på sitt favoritthema och berättade, un; det ena liflig pantomim ledsagade hans ord, folitåg han gjort; men hans berättelser ig fria från allt skryt och all öfverdrift, h bevisade, att han icke blott kämpat, utan ifven observerat och under sitt fältlif lärt mycket nyttigt och intressant.