Aftonbladet – 24 mars 1842, sida 2

hvarje titol, och dessas användande endast inom titeln, på sätt vi i detta svaromål redan anfört. Be träffande åter fråga om ersättning för bristen å 2:dre Hufvudtitelns besparingar, så förhåller dermed sig så, att hvarje anmärkning med ansvarspåföljd för den vid 4834—41835 årens Riksdag befunna brist förbjudes ovilkorligen af Riksdags-ordningans 76 , 53) och i afseende på den brist, som å dessa så kallade besparingar uppkommit emellan nyssnämnda Riks. dags början och den sistas, härflyter densamma, ; afseende på utgiften, till ganska ringa del från Regeringens anvisningar, och, till ganska betydlig del, från de temporära lönfyllnader, som Rikets Stände: 1834 beslöto skulle utgå af ofvannämnde titels besparingear. Att anmärkning skett mot de förra, tro Svaranderne ej vara rättvist, och att ersättning för dem yrkas, anse de fullkomiigen olagligt. Mad samma beslut om Embetsverkens nya stater 1834 som Rikets Ständer fattade 1840, säga de, phade begge dessa orsaker till bristen undvikits. Uti sina ansvarspåståenden hade Hr Justitie ombudsmannen äfven anfört såsom betungande ar. gumenter för de anklagade, att, emot Rikets Ständers afsigt och begäran, en organisation gådan som KammerRättens blifvit uppgjord, hvilken, såsom Hr Justitis-ombudsmannen vill låta förstå, beredt en nära hälften utöfrer förra ansleget ökad aflöningsstat, och att Rikets Ständer med sina önskningar för en förbättrad organisation af Civila Embetsverken hufvudsakligen afsett förenkling i arbetssättet. och derigenom möjlig förminskning i antalet af Embetsoch Tjenstemän. I anledning deraf yttra de: Då Hr: Justitie-ombudsmannen i detta, likasom i åtskillige andra af sina anföranden emot de ankla. gade, söker förringa den i deras rådslag åsyftade allmänna pyttan, har han åtminstone icke kunnat påträffa något, som mera motverkar hans afsigt. än hela detta resonnemang; ty svårt torde det blifva att finna, det KammarRättens nya organisation icke innebär on klar förenkling af arbetssättet 4); — att dess nya, högre Aflöningsstat, än hvad den för en längre tidrymd sedan uppgick till, är annat än nära detsamma, som den var inom och utom gamla ordinarie staten, då förslaget till denna nya stat upp. gjordes 5); — att den successivt ökade aflöningssumman har annan änledning, än de med nära 400 procent ökade göromålen för detta Embetsverk under det sednare decennium; att Rikets Ständer 4834 ehuru afslående Staten, likväl icke, dels medgifvi! löatillökningarnes fortgående så längo tjeasternas innehafvare qvarstodo, dels icke anhållit, att, om ökade aflöningar ej kunde genom förändrad organisation undvikas, nästföljande Ständer måtte sättas i tillfälle att taga kännedom om den erforderliga tillökningen; — och slutligen att just dessa sednare Rikets Ständer icke antagit hela förslaget och upp fört det på ordinarie Siat, derföre att de funnit organisationen ändamålsenlig och lönstaten behörigen lämpad efter tjenstemanna-personalena stor göromålens mängd., För öfrigt, säga de, ;bör tilläggas, att vid hvarje af de omorganiserade Embetsverken antalet af Tjenstemännen blifvit förminskadi. Hr Justitie-ombudsmannen har i anledning af dessa anklagelsepunkter, likasom vid några andra, aktat nödigt att, utom den, med åberopande af Ausvarighets-lagen, yrkade påföljd för de anklagade, försöka, såsom här förut är omnämndåt, ett påstående om ersättaingsskyldigbet för det, som genom deras åtgärder af Statens medel utgått; men då Hr Justitie-ombudsmannen härvid ej kunnat åberopa, det något enda af de olycksfall, hbvarom 46 S Regeringsformen handlar, varit följder af de ankiagades rådgifvande åtgärder i någon af denna frågas delar, blir hans nit att derför yrka samma ansvarspåfö!jd mot dem, som ålägges Domare för i Embetets utöning begånget brott, lika otillbörligt, som påståendet derom är olagligt 6). 4) Denna sofism är verkligen djerf. 65 Regeringsformen, som stadgar, att alla de i Rikestaten upptegne medel ,icke annorlunda må användas än fastställdt blifvit, skulle således ej angå de sum mor, som besparats af dessa medel; och Rikets Ständers beslut, angående dessa besparda medel, skulle vara en nullitet? Man vet i sanning icke något uttryck, nog lämpligt och på samma gång sansadt, hvarmed mean kan karakterisera dylika påståenden. 2) Det är nästan en skymf mot sunda förnuftet, att ingå i vederläggning af sådana satser; men vi tro os3 likväl för sista gången här böra erinra: att fastän ej besparingarnes belopp kunna på förhand af Rikets Ständer fastställss,, är dock deras upp komst så säker, att Rikets Ständer ganska väl kunnat derå arordna, om de det velat (t. ex. såsom då 1809 hela nionde hufvudtiteln fistställdes af dessa besparingsmede!) och 4834 års Rikets Ständer hade endast förordnat, att af besparingarna icke fick dis poneras löneanslag. 3) Åfven här beträdas svarsnderne med en oriktighet; ty 76 8 Riksdagsordningen siger blott: att hvad Rikets Ständer efter granskning godkänt eller lemnat oanmärkt, bär anses hafva vunnit decharge i afseende å det granskade. Som nu Rikets Ständer och deras revisorer år 4834 endast granskat t. 0. Mm. 4831 års statsräkenskaper, kunde ersättnings:ansvaret lagligen utsträckas fr. o. m. 4832. 4) Ja, sådan, att t. ex. tullbalansen uppstått midt under Kammarrättens ögon och under det en hög embetsman delade sin tid till beggo verkens tjenst. 3) Denna nu obestyrkta uppgift hade ju lätt kunnat af de tilltalade bevisas, med sanna siffror? intilldess det skett torde Justitie-ombudsmannens upp: gift få anses sann. EES Na ERK EE Från det förflutna kom man på dagens politik