Aftonbladet – 23 mars 1842, sida 3

Article Image
I NORDAMERIKAS RESURSER FÖR SITT SJELFBESTÅND (Forts. fr. JG 63.) I Engelska marinen utgjorde förlidet år 606 se Igel och 76 ångfregatter; bland de förra finna kanske hundra linieskepp, som kunna hålla sjön Men denna makt, ehuru stor den synes, är docl måhända icke så fruktansvärd i en strid mo Amerika, som den vore mot någon annan na tion, ty först och främst hafva vi inga kolonier som Engelsmännen kunde angripa, och för de andia hafva vi en sådan mängd örlogshamnar att de omöjligen kunna samtidigt af dem bloc: keras. Längs en sjökust af 3000 Engelska mil måste äfven 600 seglaude skepp och 76 ångfartyg ännu lemna några ställen öppna, der våra få linieckepp och fregaler vid vackert väder sjunde löpa ut och bortkapa enskilda Engelska skepp; det gjorde våra förfäder redan under sjelfständighetskriget, då vi ännu alls icke bade några iisieskepp, och vi äro således ännu bättre i stånd att göra det. Då de Franska bladen, och -isynnerbet Journal des Debats, berömde de Franska -krigsskeppens siorlek och eieganta inredning, åinöjde Engelsmännen sig med att anmärka, det F;ansmännen endast göra promenader på hafvet, men att Engelsmännen der äro hemmastadde. Det tänker jag att man äfven kan säga om oss. Sjömans-språket bar hos oss blifvit gängse äfven i hvardegslifvet. Vi gå icke till sängs, utan we turn inr; vi stiga icke upp i vagnen, utan vi gå om bord. Vid inträdet i jernvägsvagnarna ropar konduktören: ail abord)! Skall lokoiaotivet framåt, så heter det: z0 a-head)! Skall det vända om: pet her ga a-stlern 0. s. V. Detta sjömanslynne, som är oss medlödt, och hvaråt det liksom ur vågorna uppstigna, af tusende strömmar genomskurna, landet erbjuder ständigt ny näring, är egentligen hufvudeiemenet i vårt nationalförsvar. Det ir det, som gör våra tusenåriga ekar till flytande fästen, utrustar flottor och skickar kaparskepp till alla verldsdelar, och den bos oss lika naturliga entreprisandan gör det öfriga. Hvem kunde väl t. ex. hindra, att en stor del af våra Ostindiefarare sirvandlades till krigsfartyg och hvem kunde ahå!la våra 800 ångfartyg från ett guerillakrig. som vi, under våra krigsskepps ledning, med s?kert icke tvetydig framgång, kunde föra mot bvarje flotta, hvaraf vi blockerades? Man torde invända, att vi icke äga några för oceanen heräknade ångfartyg, men till kustförsvar behöfva vi också icke sådana. I sista kriget försvarades unionenz flesta hamnar alls icke af några krigsskepp, hvilka alla bade lupit ut att uppsöka fienden på hafvet, och likväl lyckades för Engelsminnen ingen landstigning mer än vid Washington, hvarifrån de hkväl svart måste aftåga. Fort Henry vid inloppet till Cbeasapeakbay besköts af dem förgäfves, stormen på Nya Orleans afslogs med deras stora föriust, och mot NewYork, Filadelfia och Boston gjorde de icke ens något försök. Då fregatten Constitution, förföljd af ec hel Engelsk eskader, inlopp i Marblebeads hamn, höllo fästets kanoner de BEngelska linieskeppen på ett vördnadsfullt afstånd. Samteiiga Amerikanska föstningarne voro nemligen besatta med matroser, skeppssoldater:oeb skeppskanonierer, kommenderade af sjöofficerare, som kände farvattnet, således noga visste bvart de borde riktz sin etd, och på hvad sätt man utllfogar fartyg den största skadan. Också gör milisen bakom förskansvingar alldeles samma tjenst som reguliera trupper, hvilket serdeles visade sig vid New-Orleans. Miliseps antal utgör imedlertid, efter officiella uppgifter af den 4 Januari detta år, 1,503,592 man, allesammans personer, som äga vapen, och, ehuru icke fullt så öfvade som gardesgrenadierer, likväl äro temligen säkreskyttar. Tillsammans med de 192,539 soldaterne af vår arm, hvilka man lättelkgen kan öka tili 30,000, äro dessa trupper alldeles icke oskickliga att användas som besättning i fästningarna. Man dnellerar hos oss icke sällan på karbin, och j2g tror, att de Amerikanske riflimen stå i någon aktning hos Britterne. För öfrigt sakna våra större städer alldeles icke uniformerade, temligen väl öfvade, borgareregementer. Ni skulle en gång i Filadelfia tillbringa den 4 Juli (årsdagen af sjelfständighetsförklaringen), Washingions födelsedag, eller den 8 Januari (slagets vid New-Orleans årsdag), och ni skulle snart komma till den öfvertygelse, att det icke heller fattas oss esprit de corps. En sådan dag ser det ut,

23 mars 1842, sida 3

Thumbnail