Aftonbladet – 23 mars 1842, sida 3

belönar de goda, om en stad af tegelsten och murbruk... . Min Jjufve Frälsare! Förlåt honom denna hädelse!, ropade skräddaren mediidsamt, af sandsten och murbruk! Och står det då inte i 21 kapitlet, 48 och 49 verserna heit tydligt: Och dess murs byggning var af jaspis, men sjelfva staden af klart gu!d och stadsmurens grundvalar voro prysda med all dyrbar sten; första grundvalen var en jaspis, den andre en safir, den tredje en caledonier, den fjerde en smaragd. Äfvea det, sade Oskar, pär likgiitigt; jag vil: dermed beteckna jordiska materialier. O! suckade Ratzler sakta, tyvärr är sandsten och ädla stenar icke detsamma, eljest vore jag en rik man.n Om ni således) fortfor Oskar, som ej låtsade höra skiäddarens sista ord, vmed det nya Jeru salem menar en verklig stad, hvar ligger hon då, och hvarföre drager ni icke in i ert så prisade rike?n Ja, mente skräddaren och betraktade ett hål på sin tröjärm, det är just det bedröfliga; verlden är full af synd och ondska och otro, och derföre har Gud i sin vrede betäckt dess ögon, att hon hvarken kan igenkänna eller hitta på den höga staden. pMen hans trogna borde hon dock tillfalla. Visserligen, det skall hon också, ty just nu har hon kommit hit ned och de rättfärdiges ögon hafva redan upptäckt henne. Har icke redan urmakaren Steffel, som talar i sömnen, sett henne? och Liesli, linväfvarens fromma barn, med hvilket till och med de döda tala, har berättat om henne? Är det inte vittne nog, utan att ens räkna pastor Krumm, denne Herrars apostel? Nej, nej, min vän, må än verlden : sin dårskap bespotta oss; hvad som står i dennz bok är sanning, sanning ända till det minsta jota och skall så förblifva i all evighet. Detanr deliga Jerusalem, som är i himmelen, har redan satt sig i verklig beröring och lefvande förbindelse med det nya Jerusalem här nere på Jorden, och det har funnit en apostel och en församling, som i ödmjukhet bedjande förbidar domens dag, som ligger för vår tids tröskel, den