Aftonbladet – 23 mars 1842, sida 3

era; hvarom icke, så går jag härifrån och förbir vid mitt förra lefnadssätt., Skräddarens anleisdrag hade i början af bans tal allt mer och mer förmörkats; småningom försvunno likväl skrynklona från hans panna, det obehagliga uttrycket gaf vika för en mildare uppsyn och då Oskar slutat, strålade Ra:zlers ögon af en triumferande klarhet: Tvivelsmål! ut.opade han; tvifla? Hvem gen tvifla vid vaiet af frälsningens väg? Det ges blott en enda: Jag är vägen, sanningen och ljuset, sade vår dyre Frälsare. Kasten från er Mammon och de ägodelar, som mått och mal fräta och tjufvar stjäla, och gripen efter menniskans högsta skatt, den enda nyckeln till de: nya Jerusalem — till biben. Här! ropade han — i det han tryckte till sitt hjerta den framfö: honaom iiggande boken, och hans anlete strålade af en svärmisk hänförelse. — Här är lifvets källa! Det har kommit hit neder det nya Jerusalem i: sin öfversviuneliga prakt och dess ljus är likt den aldra ädlaste stens, likt en klar jaspis. och det har stora och höga murar, tolf portar och öfver portarna tolf englar och namn inskrifna af Israels tolf slägter. Och de tolf portarna äro tolf perlor och hvarje port är af en perla och stadens gator äro rent guld). Så dragen då ditin, j otrogna verldens barn, afkasten eder syndens mantel och omgjorden eder med Herrens kärleks bröllopskläder., Detta är, sade Hohenstein i det ban försigtigt satte sig ned på den trebenta stolen, en poetisk beskrifning på... . Hvad är poetiskt!, ropade Ratzler och ryckte med en hastig rörelse på nattmössan. Poetiskt! Ingenting är deri poetiskt. Endast ren: sanningen: här står det svart på hvitt, bär j Johannis Uppenbarelse: Staden är fyrkantig oc! hennes längd är så stor som bredden. Är de poetiskt? och vidare: Och han mätte staden mea rön tolftusen stadier. Men, bäste mästare, om denne inspirerade författarens beskrifning icke skall anses som er flammande bild af den salighet, hvilken en gång I ) Uppenbarelsebokens 21 kap. vers: 11, 12 och 21