Aftonbladet – 23 mars 1842, sida 3

förbittring, och det skulle stå illa till med vår unga republiks entrepris-anda, om hon iese på ett fruktansvärdt sätt hämnade den mot oss föröfvade skymfen. I I anseende till de ofta blåsance vestliga vindarne, erfordrar resan från Amerika till EngTland biott två tredjedelar så lång tid, som de från Eogland till Amerika, och oceanen kunna Engelsmännen aldrig tillstänga för oss. Dertiil få Britterne jeke förgäta, att de, genomw en at våra stora städers förstöring, isynnerhet tillintletgöra sina egna manufaktur-varor, som der ligga magasinerade, och tillfoga sin egen bandel den största skadan. En sådan handiirg skulle äfven bringa dem i kollision med Frankrike, hvars köpwän likaledes i alla våra stora städer äga betydiiga faktorier. Amerikanerne skulle kunna förgata ett sådant slag, som den stora branden i NewYork, men för de Engeiska mavufabkiu rerna vore det ett lika så svårt nederlag, som om Manchester, Glasgow eller Leeds förtardes Ä en vådeid. Hv.d jag här yttrat om våra försvarsmedel gseller endast i den förutsättning, alt vi hvarken skulle äga kraft eller vilja att föröka der. 9ådant är lik väl icke fallet; Presidenter her i ecan antydt, at: vår flotta skall förökas till 50 livieskepp. Men zniaga vi pu, alt vi biott öka deras anta ul 20 eler 30 samt fregatternas och de sma sar!ygevs i proportion, så är detta 1 vår ställnisg och vår förtrolighet med vattnet redan en .MpOsant ställving, som mäste ingifva cugelsmänven respekt. Med denna flotta betäcka vi itminstone våra egna gränser och våra välbefästade, af talrika trupper försvarade hamnar. Vi kusna, utan att blotiställa oss sjeilva, anväsda hälften, kanhända två tredjedelar af denna makt på engelska handelns förstöring i Ostuch WestIudien. Detta system iöljde vi med en vida mnivdre marin, utan att äga ett erda linieskepp z under sista kriget oca sådant med framgång. Engelska marinen har under de sedsare åren ;.cke ökats i samma förhållande som den Amerikanska, och kan således nu, wisdre äu förr, , biudia oss derifrån. Med ångfartyg agerar man. förtr:ffl gt mot en flotta, men med der tillstän4 ger iman ingen ocean, AÅngfregatterna måste i hearje toifte eller fjortonde dag iut2gnytt kol-i iörrad, ett behof som segelfartygen icke känna. ? Med god vind seglar en amerikansk kapare, en så kallad Baltimore-klippare, 44 tiil 49 knop i timmar, men ett 45 till 48 fot djupg:ende ångfartyg — och blott ett sådant är säkert ute hafvet — ieke mer än 9 till 40, och e jen gång så mycke: under stormigt väder; men vid hög z sjö och då fråga är om att, efter gjordt byte 3 uudgå ett större skepps förföljelse, är hvarje vimd god, biott den är stark, och sådan fattas sällan på amer:kanska kusten. Att ett seglande fartyg vid hög sjö är säkrare än ett ångfartyg, synes redan deraf, att ångfartyget, i proportion met sin bredd, har en vida större längd, att lasten ej är, som på segelskepp, jemt fördelad, utan anbragt i fartygets medelpunkt, och att det med fören måste lägga bi mot vinden, under det segeiskeppet ligger sex streck af kompassen ifrån vinden. Segel nyttja ångfartyg enudust vid gymnande vind, ty de äro ej så anbragta, att de, tillika med skeppsladdningen utgöra en häfstång som kan sänka sig framåt eller tillbaka, till höger eller till venster. Nåra kusten eller vid zynsamt väder kunna ångfartyg visserligen 1t2ga den ställning, som de finna fördelaktigast men att jaga efter kaparefartyg, eller med dem göra en resa omkring Cap-Horn till Stil-;: la Oceaven, skall säkert icke falla dem ir Allt hvad vi således, i händelse af ett krig bafva att göra med ett mindre antal skepp, är att med dem begifva oss i de mest olika rikt nipgar: till Ostoch West-Indien, till. kusterna af Brasilien och Chili, till Fransyska, Engelska och Spanska kusterna, till Söderbafvet och Stilla Oceaven. Så gjorde vår skeppsbefälbafvare under sista kriget, då t. ex. Commodor Porter (vår nuvarande sändehud i Turkiet) med een enda fregatt, Essex, inom kort tid bildade en liten eskader endast af eröfrade fartyg, hvarmed han, om blott regeringen understödt honom, kanhända skulle angripit de då blottställda Engelska kolonierna i Guiana. Ett sådant krig, då vanligtvis fregatt endast möter fregatt, men en hel flotta försigtigt undvikes, utmärka våre sjömän med namnet: ,frigateering. Engelsmännen hafva v intet ord derför, men sjelfva saken hafva de gevom erfarenhet lärt känna, och såiunda vunnit den öfvertygelsen, att vid fregatt mot fregatt