Aftonbladet – 23 mars 1842, sida 3

dag, då Herren kommer ur molnen och alla jordens slägter skola bäfva. Men det fromma lammet, hvars ull är hvit som snön, hvars ögon lik na eldslågor, kvars fötter äro som messing, hvilken glödgar i elden, skall vara barmhertigt och upplaga dem till nåd, som voro rättfärdige på jorden.n Min gode mästare, jag måste erkänna, attjag icke rätt förstår er. Efter min åsigt, skall vår själ efter döden njuta en fullständig tillvarelse. Afstuldande sig denna kroppens stoft, skall hon kanhända, iklädd en etherisk kroppslighet, finna en ny och högre lefnadsverksamhet, och handlande och verkande få glädja sig af en saligare och tydligare kunskap om det harmoniska hela. om Gud. Men hvad kan väl vår bättre del, vå, sudomlige ande, efter döden hafva att göra med depna jords jemmerlighet?p Ratzler betrakiade baronen med stora ögon: förskräckelse målade sig i dess förvridna anletsdrag. O menniskornas fåfängligheilv ropade han, Lill hvilka tankar för du mina stolta barn! De förkasta det heliga, grubbla med egenkärlek öfver det outforskliga och leka med sin ärelys!nads spetsfundiga foster. Ackl du min frälsare; tillade han, i det han med värma kysste bibeln, Ditt ord är förgätet! Du milda lamm, din röst höres ickele Vid dessa ord tryckte han bibeln ännu en gång till sitt hjerta, hans ögon blickade åt höjden; en djup tystnad rådde. Hustrun hade lemnat rummet och man hörde endast de insomaade gesällernes snarkande; men i skräddarens hjerna bade ett underbart Jjus upptändts. Det magra ansigtets ögonbryn drogo sig högre upp, ögonen blefvo allt större och större och strålade af ec obehaglig eld; hans bleka kinder färgades af en feberaktig rodnad, och en ryckning syntes i han läppar. Andel sade han slutligen med ihålig röst, andel Ja, det är satans verk, att han retar verldens barns fåfänga, att de tycka sig vara Gud, att de uppsätta sin ande på himmelens thron, vilja utforska och bedöma allting och brösta sig öfver sin fåfängliga vishet, Ned med den stolta andan! Ned i stoftet, och tron ovilkorlig!