Aftonbladet – 22 mars 1842, sida 3

INDISKA DJUR. UTDRAG UR MÖHLS BREF FRÅN TRANQUEBAR. (Slut från gårdagsbl.) Listiga foglar. En middag sågo vi i R:s trädgård ett exempel på foglars dristighet och roflystnad, då en malabarfogel, en tamulisk gam (kallad Brandy eller Geryd, helgad åt afguden Krischna) nedsköt och vortsnappade en stek ifrån ett fat, som en tjenare genom trädgården bar från köket till bordet. Han begick stölden med sådan behändighet, att det knapt märktes, och då jag ville försöka om han skulle göra samma spratt åt mig, var han redan färdig der-. med innan jag hunnit varseblifva honom och akta tallriken. Jag får icke heller här glönma ett drag af en kråka, som ganska skickligt med näbben tog locket af en vattenkruka och släckte sin törst ur den, emedan dessa tvenne exempel kunna visa, på hvilket öfverlagdt och sinnrikt sätt de indiska foglas veta att stilla sin hunger och törst. Det följer af sig sjelf, att infödingarne skola hafva mycken slughet, då redan djuren äro så kloka; man må endast önska att menniskornas klokhet vore mer riktad på det goda än djurens. Man måste i synnerhet akta sig för ormarna. En bedröflig katastrof var nära att tilldraga sig här i trädgården, då en af sönerna, en munter gosse, fått se en sparf, utan att märka, det ena glasögonsorm i detsamma hade fogela i sigte. Ormen höjde sig, men gossen varse blef honom lyckligtvis i tid, och äfven sparfven fick, förmodligen genom den dubbla förföljelsen, tillfälle att komma undan, I deg upptäckte vi händelsevis ett ganska konstigt fogelnäste; det är hopsydt af några blad af mangoträdet och gjordt med så mycken konst, attjag hemskickat det för att beundras af alla, äfven som fruktea af bomullsträdet, hvaraf fogeln förmodligen spinner sina trådar. Jag måste tillstå, att han förtjenar skräddarenamnet framför alla andra skräddare, och ingen medlem af skrået behöfver blygas att erkänna honom för mästare, då man besinnar, att han sjal tärt sig sin profession utan sax eller nål, och til och med sjelf förfårdigar tråden. Ormjigl och ormtjusare. Under den varma års tiden framkommer all ohyran, och jag har redan sjort tillräcklig bekantskap med o:mar och skorpio aer. Man finner ofta ormskinn i hus, mången gån; hela tre alnar långa, så att fruktan för dessa dju alls icke är ogrundad: En afton såg jag en orm pi min gård, men den flydde och gömde sig i ett lite j