Aftonbladet – 22 mars 1842, sida 3

BLANDADE ÄMNEN — NaPOLEONS SKRIFTSTÄLLARE-ARBETEN. FElter hvad Revue des deux Mondes berättar, skall man bland kardinal Fesebs qvarlåtenskap hafva funnit en papperspacka, innehållande 38 tjocka häften, bestående dels af Napoleons utdrag ur åtskilliga verk af den äldre och nyare litteraturen, historiska studier öfver Herodot, Sirabo, Diodorus, öfver Frankrike och Gallikanska kyrkan, öfver England, Tyskland, China, Indien och Kalifernes rike, statsekonomiska och legislativa studier efter Filangieri, Mably, Ne ker och Smith, med en mängd kritiska anmärkningar, dels egna uppsattser och biografiska underrättelser, alltsammans egenhändigt skrifvet af honom åren 1786—1793, försegladt och redan under konsulats-tiden degoneradt mod öfverskrift: å remettre av cardina! Fesch seul. Deribland skall jemväl finnas ett bäfte med påskrift: Epeques de ma vie; äfvensom hansaf Ludvig XVI den 30 Augusti 1792 undertecknade kaptensfullmakt, samt det tillkännasifvende, att en kunglig pension år 4794 blifvit honom beviljad, och att han blifvit afsatt för det han begått ett fel vid en mönstring. Vidare träffas här en mängd korrespondenser med Paoli, Dupuy, Salicetti, Lajard, en från grundkällorna hämtad Korsikas historia i bref till Raynal, innehållande tre starka häften, väl icke af Napoleons hand, men korrigerad af honom och försedd med anmärkningar, en liten orientalisk novell, kallad: Profetmasken till upplysning om en utsväfvande ärelystnad (fureur de Villustration), en fragmentarisk afhandling om den kungliga myndigheten, en dialog om kärleken, en vederläggning af Rousseaus theori om naturtillståndet, såsom bilaga till ett utdrag ur Discours sur Vorigine ei les fondemens de Vinegalite de V homme, hvarest vid slutet af hvarje kapitel står att läsa af Napoleons hand: Je ne erois pas cela! Jene croi: rien de tout cela! Slutligen ett ofullbordadt geografiskt häfte, hvars sista ord äro: Saint-Helene, petit ile. Ominöst! Man har således här en autentisk historia om kejsarens ungdom, visserligen med förutsättning, att icke alltsammans bärrör från den i Frankrike nu så vanliga memoirfobrikationen, hvilket likväl icke tyckes vara faliet, om man får döma af nedanstående bref, från Paris af d. 9 Mars: I Lyon har Hr Libri gjort ett fynd af handskrifter af Napoleon. De äro fullkomligt autentika, och historien om deras upptäckande är sällsam nog. Det tyckes, som om Bonaparte öfverlemnat paketet, hvilket innehöll allt hvad han ville behålla af sina ungdomsskrifter, åt kardinal Fesch att förvara. Dönne behöll det, utan att öppna det, och då han, un der restaurationen, reste från Lyon, förtrodde han det, tillika med andra papper, åt en af sina vänner, en domherro i Lyon med den erinran, att han kunde göra bruk af papperen, i fall han, Fesch, dog utan att återfordra dem. Tillika uppdrog han åt den andlige mannen, att skrifva en historia om konkordatet. Efter Feschs död, sysselsatte mannen sig med denna historia, hvartill de öfriga papperen tjente honom som källor, och tänkte ej på att öppna det förseglade paketet, till dess prinsen af Musignano, som varit på kongressen i Fiorenz, i September förlidet år kom till Lyon. Den andelige bad honom besöka sig, berättade bonom papperens historia, och erbjöd sig i hans närvaro öppna psketet, i fall kan så önskade. Detta skedde, prinsen genomsåg häftena, och sade, att de endast voro hans onkels enskilda papper, som han rådde den andlige att realisera. Denne beslöt nu skicka dem till Paris och på auktion låta sälja dem som autografer, då Libri i Oktober inträffade i Lyon, stadd på en resa, för attinspektera bibliotheken, och här af prefekten underrättades om sakön. Han begaf sig till den andlige, såg handskrifterna och köpte hela samlingen som innehåller en ganska stor massa; de kunna utgöra 5 till 6 tryckta qvartband. Lyckligtvis hafva de fallit i händer, i hvilka de icke mer skola gå förlorade; om de, efter den första planen, blifvit sålda på auktion, så skulle de hafva blifvit delade på flera samlinger och till det mesta undandragits historien. —— m—— —