Aftonbladet – 22 mars 1842, sida 3

na dem med käppar och spansäa rör, sams tog sj lyktan i handen, hverpå vi, åtföljda af katten, stavnade vid den närbelägna verandan, som hörde till Katscheris hus. Jag hade ej gifvit akt på katten, förrän jeg såg, huru den ställde sig att titta in i de öppningar, hvarigenom vattnet rinner ned på gatan från verandan. Vid närmare efterseende varseblof jag ormen i en af dessa; och medelst ordet )Pambii till ett par förbigående soldater erhöllo vi bistånd af en af dem. Med sin sabel jagade han ut ormen till oss, hvarpå den, genom våra gemensamma ansträngningar, blef dödad. Det var en giftig glasögonsorm af betydlig storlek. Detta var ej den första orm som jag såg här; den första ibjelslogs utanför posthusets bakport, och man kallede den en Kudduvirien, men dea var ingenting annat än en helt oskyldig väggorm, lång och smal, glänsande so en ål, hvaremot den förutnämnda hör till de mycket giftiga. Men en af de aldra gilftisaste, glasögonsormen (Coluber Naja, Cobra Capella), der ibjelslogs för några dagar sedan vid de: midt emot belegna Nellumagasinet och upphängdes till beskådande under vinrankorna på gården. Då de indiska ormtjusarne visa dessa fruktansvärda glasögons-ormar, så är det ett intressant skådespel, som ej är förbundet med någon fara (emedan ormen lyder deras befallninger och kryper in i sin tunna, så fort musiken upphör), att se dem höja sig i form af en svanhais pipande och hväsarde i en halfcirkel, medan de utspänna den breda rackhuden, hvarpå glasögonstecknet är tydligen afbildadt. Ormtjusarne förstå att röka ut dessa djur ur deras smygvrår, och då de framkomme, gripa de dem vid stjerten och svänga dem så häftigt rundtomkring hufvudet, att de döfva dem, hvarpå de lägga, dem i i tunnor och tämja dem genom hunger. Det är likväl blott i bergstrakterna och i det inre af landet vid de stora floderna, isynnerhet i Sunderbunds i Bengalen, emellan Gangesfiodens många mynningar, som man kan blifva vittne till de fruktansvärda naturskådespel, hvilka striderna emellan jordens stora rofdjur erbjuda. Det är skådeplatsen för de ogentliga djurfäktningarne, som äga rum, då den förskräckliga alligatorn anfaller den blodtörstige kungstigern, eller då Dschungelbuffeln måste värja sig emot ett anfall af dessa fruktansvärda fiender. Till och med den ofantliga tapiren blifver stundom deras byte, i trots af sin tjocka, ogenomträngliga hud, och då ett så väldigt kadaver qvarblifver på valplatsen, samlas örnarne och asfoglarne och deta bytet med schakalerne och krokodilerna (alligatorerne) samt allt slags mindre, förtärande ohyra. På detta sätt förvandlas snart det största as i ewt säeleit. Ormbett och skorpionsstyng. Glasögons-ormens dödands bett har just i dessa dagar fått ott offer, nemligen en musikant af garnisonen, hvilken den 41 Augusti sårades af ormens giftiga tand. Olyckan skedde i närheten af moske-dammen (en murad bassin med vatten till tvättning och badning, en sådan, som man alltid finner vid moskåerna och pagoderna, med trappsteg att gå uppoch nedför). Han sårades klockan 2 och dog klockan 5, men kunde aj en gång erhålla en kristlig begrafniog af de katholske padres, som ansågo honom såsom exkommunicerad, emedan han till sin räddning begagnat hedniska trollkonster. Ingenting bjelper mot glasögons-otmens bett, då giftet blandat sig med blodet. Jag bar en gång sett en buffel utpusta sitt lif med fradgande mun, sedan ban var biten af en glasögons-orm, medan hans fattiga och behöfvande ägarinna jemrade sig öfver sin förlust. Det skall dock finnas en egen massa mot skorpionsstyng, hvilken har en dragande kraft och heter skorpionsten. Den lindrar smärtan genast, om den användes i tid, annars begagnar man kajeputolja och dylikt. Jag sjelf har dödat en skorpion, men först sedan svenne af vårt folk känt dess gadd. De greto bittert, som barn vid ett bistyng, och vredo sig af smärta, men dagen derefter hade smärtan gått öfver. Skorpionen behandlar sina ungar på ett besynnerligt sätt; jag vet icke om de komma ut ur dess rygg, men jag har sett en moder med tio ungar, och det såg ut, som de ämnat äta upp henne, så obarmhertigt hade de misshandlat heanos rygg, vid hvilken do alla höllo sig fast. Insekter, som likna blad och grässtrån; flugor till illumination och fruntimmersprydnader; smittande flugor, mal, myrfästning i väggarne. Förvandlingarna i maskoch skalbaggsrikena äro mycket märkvärdiga: larver kunna vara puppor i flera månader, ja ett halft år, innan de utkomma såsom bevingade insekter. En stor grön larv, som uppehålier sig på vinblad, blir en insekt med vingar, som helt och hållet likna ett träds blad. Ett slags gräsboppor hafva så mycken likhet med grässtran, att jag först genom deras lifliga rörelser kunde skilja dem derifrån. Ofta har man om aftnarne ett mycket lysande skådespel genom de så kallade eidflugorna, hvilka illuminera trädens toppar. Förmodliger äro de bevingade insekter, uppkomna af en lysande larv, som man ser i gräset och som gifver ett mycket starkt sken. Andra tro att flugan och larven båda äro insekter af samma slägte, msn af olika kön och att de uppsöka hvarandra medelst ljuset, liksom andra djur medelst lätet. En grym sed skall fordom hafva varit bruklig, nemligen att fruntimmerna begagnat dessa vackra djur såsom smycken på sina kläder för att lysa dermed på guvernementsbalerna. I Ea mängd små flugor, som oupphörligt roa sig med att spegla sig i menniskornas ögon, äro mycIket obehagliga och förorsaka ofta inflammation, emedan de bringa smittan från den ena menniskan till Iden andra. Jag sjelf har dock hittills varit fri från denna plåga, hvaremot jag fått häftiga anfall af öronvärk. Äfven har jag flera gånger blifvit biten på händerna och läpparna af små giftiga insekter, utan att jag varit i stånd att upptäcka när eller hvarifrån de kommit. Ea stor geting (Vandu), som flera gånger hotade att flyga mig midt i ansigtet, medan den surrande flög omkring i mitt rum, dödade jag, efter en lång strid, med en lineal. Ett ögonblick derefter såg jag den bortföras af en oräknelig mängd myror, hvilka uppåto den, tills blotta skelettet var qvar. Getingarne bygga sina bon under takbjelkarne; stundom i möblerna. En dag kunde jag ej öppna mitt skrifbord, emedan nyckelhålet var alldeles förstoppadt af ett sådant, getingbo. Tamulerna kalla dem Vanduputschi De flygande myrorna komma om aftnarne omkring ljuset i sådan mängd, att de blifva besvärliga. De förlora sina vingar, medan de svärma kring lampglaset och gnida mot hvarandra. På detta sätt blir det begripligt, buru myrorna komma in öfverallt i husen och På taken, emedan de en tid äro bevingade. Det finnes intet ställe i huset, som är säkert för dem, och: de hvita myrorna äro, Som man vet, mycket skadligare, emedan de uppäta och mr oo seca allting. Men har il1 anvh med. alNtinger Na SO