Aftonbladet – 22 mars 1842, sida 1

j öcd ac önDlara lingar, som VI ansett oss Dora Serskildt framställa, i de fall, då de icke utur samma synpunkter finnas upptagne till vederläggning i Justitie-ombudsmannens slutpåstående. Denna del a! de tilltalades förklaring är af följande lydelss: Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af d-n 40 April 1840, om den vid dåvarande Riksdag fastställda Statsregleringen, innehöll: Att Rizets Ständer, med afseende ej mindra på RiksStyrelsens befriande från olämpliga inskrinknisgar i dess dispositionsrätt öfver Statsmed!en, än äfven till försäkrande åt Nationen af dessa models användande till bestämda ändamål, enhälligt fastställt vissa hufvudtitlar och för hvarja af dem anslagit serskilda summor, att inom sj Ifva tilsin c Kongl. Maj:t frilt och obehindradt disponeras. 2)p Detta Rikets Ständers, med 62 och 64 SS i Regeringsformen öfverensstämmande, beslut har 8lltsedan oförändradt tjent till rättelse för så väl Statsmedlens användande, som granskningen deraf, så att de, enligt 62 af Rikets Ständer vid hvarje Riksdag, efter beräkning, och öfrerslag af specialsummorna, för de serskilda hufvudtitlarne bestämda slutsummor blifvit af Kongl. Maj:t fritt disponerade, utan annan inskränkning, än att föremålen för anvisningarne tillhört den hufvudtitel, hvarå de skett, och utan häraf föranledda anmärkningar eller åtal från föregående Konstitutionsutskotts sida 3), Regeringsformens 64 förmår: att så väl Rikeis ordinario Statsmedel och inkomster, som hvad under namn saf extra ordinarie utlegor eller bevillningar till Statsverket af Rikets Ständer anslås, skola varse under Konungens disposition, att till deaf Rikets Ständer pröfvade behnf och efter den upprättade Staten anordnas. Detta Grundlagsbud omtalar den upprät tade Staten, d. v. s. RiksStaten för hufvudtitlarnes slutsummor, 4) icke Stater för Specialutgifterna hörande till hvarje titel, och har fortfarande varit så förstådt och tillämpadt, att Kong!. Maj:t egt förordna icke allenast om fördelningen af hvarje titels hufvudsumma emöllan de föremål, som tillhöra titeln, utan ock om användandet på samma sätt af de på anslagen uppkommande tillfälliga besparingar, somingenstädes i Regeringsformen omnämnde, icke kunnat af Rikets Ständer för pröfvade behof anvisas, helst deras blifvande både tillkomst och belopp äro vid Rixsdagarna okända 5). Kongl. Mej:ts dispositionsrätt öfver besparingar på anrslsgen för de serskilda bufvudtitlarne har också aldrig varit ifrågasatt; tvertom bafva Rikets Ständer med erkännande af denna rätt, förklarat dena vara oundgänglig; men vid utöfningen af densamma har det förhållande uppstått, att, då beloppet, hvarå dispositioner göras,icke blifver utrönt förr än nära två år efter bvarje löpande råkenskapsår 6), arvisningarne tillfälligtvis kunnat öfverskjuta den verkliga tillgången, hvilket varit och måste vara så mycket svårare att undvika, som vid jemförelsen af flera års utrönta besparingar, olikheter finnas dem emellan af två till tre gårger mera eller mindre det ena året än det endra, hvarigenom jen slutsats från ett föregående år till ett efterföljande icke lemnar någon säkerhet för beräkningen i afseonde på det sednare. Denna nära till omöjlighet gränsande svårighet, att i förväg bedöma besparingarneg blifvande belopp 7), har jemväl Rikets Ständers StatsUtskott vid denna Riksdag insett och till afbjelpande deraf föreslagit för 2:dra, 3:dje och A4:ue hufvudtitlarne vissa summor, att under åren 41841 och 4842 i stället för besparingarne disponeras, hvarefter under de påföljande åren de dåmera till beloppet kända besparingarne för 1844, och så vidare, skulle få användas 8). De brister för anvisningar på en hufvudtitels be-. sparingar, som något år tillfälligtvis uppstått, hafva måst öfverföras på titelns anslag för det påföljande året, för att af tillkommande besparingar godtgöras, derest Rikets Ständer ej funnit skäl att dem afskrif va, såsom det skedde vid sista Riksdag, med en då uppstådd brist å RiksStatens 7:de hufvudtitel. Sjelfva dispositionerne å besparingarne äro ej i strid med föreskriften i Regeringsformens 65 8, att de för Statsverket anslagna medel icke må annorlunda användas än faststäldt blifvit; ty denna föreskrift, som afser att anslaget för hvarje hufvudtitel ej. må användas till föremål, främmande för titeln, har vid hvarje sådan disposition blifvit uppfylld, hvaremot den tillgång besparingarne lemna, så mycket mindre kan utgöra ett anslag för vissa af Rikats Ständer pröfvade behof, som den är tillfällig och till beloppet okänd, samt derföre omfattar alla en titel tillhörande föremål 9), efter Kongl. Moj:ts Nådiga pröfning af behofven. Den omständigheten, att anvisningar å besparingarne tid efter annan funnits öfverstiga den sedermera utrönta tillgången, har, såsom en följd af sakens natur, ej heller föranledt till åtal af Rikets Ständers KonstitutionsUtskott vid föregående Riksdagar 10). Uti en vid sista Riksdagen den 6 Oktober 1834 aflåten skrifvelse anmälte deremot Rikets. Ständer, att de funnit det vara Kongl. Maj:ts höga rätt, att, till de med en hufvudtitels anslag åsyftade ändamål, disponera öfver sådana besparingar, som inom titelns ordinarie anslag kunna uppkomma, och hvilken Korgl. Maj:ts fria dispositionsrätt vore oundgänglig, på det kostnader, vid Statsregleringen oförutsedde, men under tiden mellan Riksdagarne pröfvide af nöden, må kunna bestridas, och hvarLill borde räknas tillfälliga arfvoden och traktamenlen, men att löner och löningsförmåner på ordinarie Stat, i Rikets Ständers tanka, icke vore af denna beskaffenhet, utan borde desse rätta sig efter den statsreglering, som en gång blifvit fastställd och måste betraktas såsom gällande intill dess densamma i vederbörlig ordning förändras, samt att Rikets Ständer alltså beslutat, att de under Riksstatens hufvudtitlar uppkommande besparingar hädanefter icke må anvisas till något b-stämdt lönanslag på Staf. Rikets Ständer medgåfvo likväl hirvid, att de sedan föregående Riksdag beviljade högre aflönivgar för vissa embetsverk och korpser mätte fortfara och skilnaden deremellan och den gamla Staten utgå af besparingarne, så länge Ut nslernes nuvarande innehafvare qvarstå; men anhöllo tillika, att Kongl. Maj:t måtte vara betänkt på en förändrad organisation af dessa verk och stater, hvarigenom de förutvarande tillgångarne må finnas tiilräcklige, eller, om någon förhöjning deri blefve nödig, uppskjuta definitiva regleringen till dess Riketsnästkommande Ständer blifvit i tillfälle att taga kännedom och yttra sig om den i anslagen erforderliga tillökning: Detta Rikets Ständers, utöfver Regeringsformers 52 och 64 S8. sträckta, beslut 41) synos så mycket mindre med dem förenligt, som Rikets Ständers deri bestämda rätt att utmärka ändamålen, hvartill de ill Riksstaten anslagna statsmedel få användas, af ser eadast sådana föremål, som Rikets Ständer till behofvet pröfvat, och hvartill de På grund deraf. anslagit serskilda summor: hvarförutan samma beslut står i strid med Rikets Ständers här ofvan å