Aftonbladet – 22 mars 1842, sida 1

kanslirådet Hr Bohm cch tillförordaade statssekreteraren Hr Munthe. Emot alla dessa beslut om de åt Kammarrättens, sedan år 4833, befordrade eller uträmnde embetsoch tjenstemän beviljade löneförmåner, hade blifvit anmärkt, att dessa beslut äro stridande emot Rikets Ständers redan omförmälda, vid 4835 års riksdag meddelade förordnanden, dels angående sjelfva lönestaten, hvilken Rikets Ständer, efter pröfaiog af Kongl. Maj:ts proposition om tillökadt anstag derför, velat utan någon föräsdring eller tillökning bibehålla vid det tillförene fastställda beloppet, dels angående dispositionen af de i Riksstatens. hufvudtitlar uppkommande besparingar, hvilka dädanefter ej fingo användas till några bestämda löneanslag på stat, helst till sådana anslag måtte kunna hänföras icke blott anordnad aflöning för ett nytt embete, oaktadt anslag dertill blifvit af Rikets Ständer alldeles vägradt, utan äfven de för andra embeten och tjenster, utöfver den af Rikets Ständer pröfvade och fastställda staten, tillökade löneinkomsters fortsatta anordnande, åtminstone så länge förmodade tillgångar dertill funnos. Härvid hade dessutom förekommit, att icke ens detta vilkor blifvit åberopadt i afseende på tillstyrkt aflöning efter nya staten för den 9 December 1836 utnämnde presidenten 4), och att för öfrigt alia utöfver fastställda staten ökade löneanslag blifvit anvisade till utgående af andra hufvudtitelns besparingar, ehuru ingen! tillgång å denna hufvudtitel befunnits, utan öfver asignering derå egt rum, af tillsammans 434,860 R:dr, ifrån 1832 till och med 1837. Det är bekant, att Regeringsformen i 37 förbehåller Rikets Ständer allena vid allmän riksdag utöfningen af Svenska folkets urgamla! rätt att sig beskatta, och i följd deraf uti 62 tillerkänner Rikets Ständer rättigheten att pröfva statsverkets behof och åtaga sig en deremot, utöfver statens ordinarie inkomster svarånde bevillning, så ock att fastställa huru serskilda summor deraf skola till serskilda ändamål använ-; das, och dessa summor under bestämda hufvudtitlar uti Riksstaten anslå; samt att vidare i 64 stadgas, det så väl rikets ordinarie statsmedel och inkomster, zom hvad, under namn af extra ordinarie utlagor och bevillningar, till statsverket af Rikets Ständer anslås, skola, under Konungens disposition ställda, till de af Rikets Ständer pröfvade behof och efter den upprättade staten anordnas; och slutligen bjuder 65 S:n, att dessa medel icke må användas annorlunda, än faststä!ldt blifvit, och att statsrådets ledamöter äro ansvarige, om de låta afvikelse derifrån ega rum, uian att till protokollet föreställning deremot göra samt auföra hvad Rikets Sänder i denna del förordnat. Dessa grundlagsbud utmärka nogsamt Rikets Ständers rättighet, alt ordna statsverkets tillgåtgar och utgifter, och måtte sålunda lika tydligt ådagalägga Rikets Ständers behörighet, icke blott att bifalla, eller på sätt i förevarande fall skett, vägra de anslsg Konunpgen äskat, utan äfven att besluta det statens medel, vare sig de till vissa summor beräknade intomster, om öfverskott deri skulle finnas, eller de till serskilda ändamål eller hufvudtitlsr gjorda anslag, om besparingar deraf uppstå, icke må användas till fyllande af uppgifne behof, hvilka Rikets Ständer egt tillfälle att pröfva och funnit icke vara för handen; följaktligen ej till bestämda löneanslag, angående hvilka en sådan pröfning vägrande utfallit; ett beslut, hvars grundlagsenliga begränsning synes obestridlig, helst dervid tillika blifvit urskiljd och uttryckligen erkänd Kongl. Maj:ts I rätt, alt disponera Om besparingarna för bestridande af oförutsedda kostnader och tillfälliga utgifter, på sätt Rikets Ständers skrifvelse, enligt hvad här ofvan blifvit visadt, innehöll. Med tillämpning häraf och enär vid de flerfaldiga, serskitdt beskrifna tillfällen då hos Kongl. Moj:t eller i Kongl. Regeringen frågor förekommit om återbesättande af lediga embeten och tjenster i Kongl. Kammarrätten, statsrådets oifvanbemälte ledamöter, med de undantag som vid hvarje tillfälle serskildt äro utmärkta, uti deras antingen med tillstyrkande eller afgörande rätt yttrade meningar, understöåt de beslut, hvarigenom till dessa lediga embeten och tjenster befordrade, eller till deras förrättande förordnade personer blifvit tillagde löninkomster, enligt den af Kongl.: Maj:ts år 4854 för Kammarrätten upprättade, men af Rikets Ständer vid derpåföljande riksdag icke fastställda aflöningsstat; måste det antagas, att desse ledamöter af statsrådet, genom så beskaffade yttranden medverkat dertill, att statens medel äro använde annorlunda än fastställdt blifvit, i stället att, sin pligt likmätigt göra föreställning deremot cch anföra hvad Rikets Ständer förordnat: elt förfarande desto mer eftertänkligt, som andra hufvudtiteln, uppå hvilkens föregifna besparingar dessa utöfver fastställde staten ökade utgifter anvisats och utgått, redan år 4832 varit öfver sina tillgångar anlitad och sedermera årligen blifvit, genom nyssberörda och andra derå anordnade utgifter, till större eller mindre helopp, ytterligare skuldsatt (?) hvilket, efter hvad flera förekommande omständigheter ådagalägza, icke lärer varit Konungens rådgifvarej allmänhet och minst statssekreteraren Hr Skogman obekant. På sådana grunder bade Justitie-ombudsmannen, enligt sitt åliggande, anmärkt alla dessa rådslag och i Kongl. Regeringen afgifna vota, såsom öfverträdelser af hvad Regeringsformens 65 S till iakttagande stadgar. I anledning af denna anmärkning, äfvånsom alla de öfriga, som i enahanda syftning blifvit efteråt framställde öfver dispositionen af de till statsverket enslagne medel, anhöllo de tilltalade, att först få framställa de grunder, hvilka sedan antagandet af 1809 års Regeringsform varit följde vid utöfningen