Aftonbladet – 22 mars 1842, sida 1

OLUCEHUIN I MED SERA DEER RIKET TERESE RIESRATTEN. Elfte målet. Om grundlagsvidarig disposition af statsmedel, till Kongl. Eammar-rättens,: af Riksets Ständer icke godkände nya lönc-stat. Rikets Ständer hade vid 41834—533 årens riksdag, uppå anförde skäl, vägrat anslåg till den nya stat för kammarrätten, som kongl. maj:t, vid nämnde verks nya organisation år 1851, anbefalit, och endast beviljat hvad efter den gamla staten förut utgått. Rikets ständer hade väl då medgilvit, att det vore konungens rätt, att till le med en hufvudtitels anslag åsyftade ändamål disponera äfven: sådaha besparingar, som inom titeln vid ordinarie anslegen kunna uppkomma, på det konungen måtte vara i tilifälie låta bestrida sådana kostnader, som, vid staternas reglerande icke förutsedda, under t den raellan riksdagarna funnos nödvändiga, och hvartill så väl mndre brister i dessa titlars förslagsanslag, som ock tillfälliga arfvoden och traktiamenten kunde räknas; men de hade tillika förklarat, att löner eh löningsförmåner icke voro att anse af denna beskaffenhet, utan att dessa borde rätta sig efser den statsreglering, som en gång blifvit fastställd och hvilken miste betraktas såsom gällande, intilldess densamma i vederbörlig ordning förändrades. Rikets Ständer, hvilka funnit antagandet af en sådan ordning i afseende på lönestaterna vara af stor vigt, hade således beslutit: matt de under riksstatens hufvudtitlar uppkommande besparingar dädanefter icke finge användas till några bestämda löneanslag. Men detta oaktadt hade regeringen under tiden emellan nämnde riksdag och 41840, gjort flera dyl:ka dispositioner af besparingarna, till löningsstaterna; och detta förhållande hade till och med utisträckts derhän, att anordningarne betydligen öfvergått nesparingarnes belopp, hvarigenom den naiva kameral-termen brist på besparingar, i Svenska statsräkenskaperna uppstått. Ibland de anmärkningsvärdaste fall af denna beskaffenhet är otvifvelaktigt det, som utgör föremål för detta riksrättsmål, eller disposition på andra hufvudtitelns besparingar af hvad som ansetts erfordras för ;o::gl. kammarrättens, af rikets ständer år 4834 sröfvade, men ej gillade nya stat, och irak strid mot den allmänna princip, rikets ständer, enigt hvad vi nyss omnämnt, stadgat, samt öfverskridande det belopp rikets ständer för nämnde embetsverk å stat uppfört. Att här upptaga alla de serskilda kongl. resoutiorer, utgörande tillsammans tjugufyra, som från den 6 Maj 4835 till och med Januari månad 4840 blifvit gifna, angående tillsättningar af jenster i kammarrätten efter 1831 års vägrade stat, skulle Jeda till en vidlyftighet, som är så mycket obehöfligere, som de nästan alla äro af enabanda beskaffenhet. De åsidosätta all uppmärksamhet på rikets ständers beslut, fes än då rikets ständer år 4835, för att icke göra alla redan :1.ed löneanslag på besparingarne utnämnde personer Jidande, medgåfvo att det högre aflöningsbeloppet finge fortfara, så länge dåvarande innehafvare qvarstodo, och skilnaden deremellan och gamla staten utgå af besparingarne, och endast anhöllo, att kongl. maj:: ville vara beptänkt på en förändrad organisation af dessa verk soch stater, hvarigenom de förut varande tillpgångarne måtte finnas tillräckliga, eller, om nåsgon förhöjning deri blefve af nöden, uppskjuta oregleringens definitiva fastställande, till dess ripkets näst derefter sammanträdande ständer blefvo i tillfälle att af förslaget taga kännedom och sytira sig Om anvisandet af den i anslaget ersforderliga tillökning, deras bandlingssäti synes hafva förtjenat afseende. Ibland de för rådslagen i denna del tilltalade rådgifvare finna vi nästan hela rådspersonalen och samtlige föredragande för finans-ärenden, nemligen: Justitie-statsministern grefve Rosenblad, statsministern för utrikes ärender friherre S:jerneld, statsrådet grefve Löwenhjelm, friherre Åkerbjelm, Hr Poppius, friherre Logerbjelke, friherre von Schultzenheim, grefve Hård, friherre Gyllenhaal, Hr Ihre, statssekreteraren Skogman,