Aftonbladet – 22 mars 1842, sida 1

voden. I anledning af sistberörde skrifvelse tillstyrkte föredraganden och Statsrådet, på sätt Stats rädsprotokollet för bamdelsoch finansärenden den 28 Oktober 1834 utvisar, det nådiga förklarande, hvad andra hufvudtiteln angick, att de sedan föregående Riksdegen på dess besparingar anvista lönanslag varit föranledda af Rikets Ständers vid samma Riksdag, likasom vid flera föregående Riksdegar, gjorda framställningar om de civilla Embetsverkens förändrade organisation; att denna organisation blifvit utförd i allmänhet på den af Rikets Ständer gillade grund, alt tjenstemännens antal förminskats, men deras löner förbättrats i förhållanden till ökade göromil 42) att Kongl. Maj:t alltså egt skälig anledning till den förmodan, att, i likhet med hvad vid föregående Riksdagar skett, de tillökta lönanslagen skulle af Rikets Ständer på Stat beviljas; att Kongl. Möj:t för öfrigt insåge olämpligheten att på (ölfälliga esparingar inom hufvudtitlarne anvisa bestämda förtfarande lönanslag, och att Kongl. Maj:t ville, vid förekommande frågor om dispositioner å hufvudtitlarnes besparingar, derom besluta i öfverensstämmelse med den rätt, som enligt grundlagen Kongl. Maj:t tillhörde: samtändtligen att, beträffande frågan huru förhållas borde med de embetsverk, som erhållit lönfyllnadsanslsg på Desparingarne, men hvilkas uppförande på stat blifvit af Rikets Ständer vägradt, det skulle bero af pröfning i hvarje serskildt fall, vid inträffande ledighet, hvad förändring med desamma må kunna vidtagas, som blefre ledande till besparing, utan mehn för rikets tjenst. — I afseende på 3:dje och 4:de hufvudtitlarne, igenfianes uti Statsrådsprotokollet öfver Krigsirenden för dena 43 December 4834 ev yttrande af då närvarande Statsrådsledamöter, der! väl olämpligheten i alimänrhet. erkändes, att avvisa fortfarande. bestämda lönanslag på tillfälliga besparingar, mon deremot icke afsågs någon inskränkning af Kongl. Maej:ta dittills utöfvade dispositionsrätt öfver anslagen på nämnde titlar, hvilken ock Korgl. Maj:t i ssmma protoköll sig uttryckligen förbehöll, under förklarande att Kongl. M-sj:t derefter, såsom förut, ville använda basparingarne inom 3:dje och 4:de hufvudtitlarne till Statens, armåens och flottans beståBd och bästa.n Efter denna allmänna framställning öfrergå de tilltalade till hvarje punkt; och således återkomma vi här till hvad de snfört rörande elfte målet angående förhöjda löneförmåner till Kammarrätten. De åberopa i detta afseende, utom hvad här ofvan blifvit af dem anfördt angående grunderna för dispositionen s8f statsmedlen, att de för Kammarrätten beviljade löneanslag å andra hufvudtitelns besparingar utgått till ändamål, tillhörande samma titel, och att anvisningarne således äro lagliga, ty medlen, säga de, äro icke använde annorlunda än faststä!dt blifvit, d. v. s. till föremål, främmande för hufvudtiteln, så att anmärkning eller åtal ej kunpat äga rum, med mindre anledningar dertill velat sökas, i den tillfälliga omständigheten, att besparingarne icke lemnat full tillgång för de derå anviste utgifter. Denna tillfälltgbet, söga de, kunde ej tagas i beräkning; ty, upprepa de, besparingarnes belopp blef ej kändt förrän omkring 2 år derefter, hvartill kommer, att besparingarna för de 5 år, som föregingo 4831, visade tii!gång utöfver derå anvisade utsiftor, samt året 4830 ett betydligt öfverskott(?) De sedan sista riksdag (4855) beviljade anslager, säga de vidare, utgöra dessutom icke nya anvisningar, utan endast fortsättning af hvad, enligt 1834 ärs nya organisation, tillförene utgått, och dessa löneanslag bafva med få undenteg tillfallit tjenstemän, som sedan den riksdagen i Kemmarrätten qvarstått, ehuru icke alla framgent i samma grad.. Bristen i Kammarrättens aflöning efter nya staten blef så betydlig, derigenom att detta embetsverk, hvars göromål under de sista 40 åren nära fördubblats (?) har ett siörre antal tjenstemän i lägre graderne, än andra verk, och att följaktligen flera löner i dessa grader måste höjas, öfver deras förut alltför ringa belopp 13). Angelägenheten af danna reglering anse de tilltalade bevisad derigenom, att förstärkta Statsutskottet vid 1840 års riksdag uppfört den bristande summan (415,000 Rdr) på stat, hvars uppförande 1835 af Rikets Ständer vägrades 44); och de räkna ut, att om Rikets Ständer år 1833 beviljat de af Kopungen begärda anslagen, hade ingen brist uppstått. Denna brist, säga de, är således en oundviklig följd af Rikets Ständers vid 1835 års riksdag fattade beslut, dels att icke, enligt Kongl. propositionen på stat uppföra! de nyorganiserade civila embstsverken d. v. s., godkänna organisationer, som samtligen vore öfverflödiga och ändamålsvidrigt utförde) dels att, sådant oaktadt, anvisa dessalöningars fortfarande utsående tili fullt belopp 15) å nämnde titels bespaingar, ehuru bristen för 1852 och 1833 då var känd och den för 1834 kunde förutses 46). De skjuta allt;å skulden på Rikets Ständer och beräkna bristen ör 18355—36 och 37 blott till 5600 Rdr om året: stt belopp, hvartill de säga, ökade tillfalliga bespaingar lätt hade kunnat lemna tillgång 17). I öfrigt införa de, att de anmärkte iöneförbättringarne utgått åsom arfvoden och icke såsom bestämda löneanlag på stat, med undantag af presidentlönen; och tt genom dess tillsättande vicepresiderts-lönen inirogs, så att utgiften för andra bufvudtiteln derigerom blef mindre. (Forts. följer.) — 4) Det var då Hr af Billbergh, förut vice pres ident i Kammar-rätten och Departements-chef Tallverket arhäll afckad ifrån sin befattning.