Aftonbladet – 21 mars 1842, sida 3

storhet sjelfva afunden måste tystna. Håll er imedlertid i detta hänseende till de råd fru Zächler gifver er; slumpen har i henne skänkt er en bepröfvad vän, och stärk er genom medvetandet af ert eget värde mot en ondskefull verlds ränker., Slutligen tar jag mig friheten erinra er om ert löfte att glädja mig med ett svar. Edra ord påminna mig om de dagar jag tillbragt i ert umgänge; och hvilka liksom en vänlig grön 0as framstå ur hvardagslifvets öken. Jag hvilar mig så gerna i dess uppfriskande skugga.n Jag ber er framföra min vördnad till er tant och fru Zächler samt förblifver med hjertlig och uppriktig tillgitvenhet er vän. Möiachen i December 4839. Oskar von Hohenstein. Rosa hade läst och åter omläst brefvet och likväl hade hen icke något redigt begrepp om innehållet ; hor förmådde ej i ögonblicket ordna sina tankar. FEadast så mycket var för henne tydligt att hennes hjertas Jugn var slördt, att hön älskade och att hon utan Oskar icke kunde .efva lycklig. Men hennes lifs stora fråga: älskar han dig tillbaka? förblef likväl obesvarad, ty om än månget stälie i brefvet syntes bäntyda derpå, så bevisade deremot andra, att Oskars förstånd be mödade sig att nediysta hans hjertas röst. Bun de väl för öfrigt en obemedlad skådespelersk: hoppas alt bli en så rik och förnäm mans hustru Tankfull gömde hon brefvet vid sitt bröst men då tanten lemnat rummet, framtog hon de åter, läste det ännu en gång och betäckte de med kyssar. . (Forts. följer.)