Aftonbladet – 21 mars 1842, sida 3

— Lisat har nu lemnat Berlin, sedan han gjort de goda Berlinarne alldeles yra i hufvudet. Han hade gifvit icke mindre än aderton konserter under tvenne månader, och, omedelbart före sin afresa, skulle han låta höra sig i sitt hötel, till förmån för fattige studerande. Akademien hade derföre äfven beredt honom ett följe ur staden, . sådant som ännu ingen erbållit. Trettio fyrspända vagnar och femtio ryttare, bestående af studenter i akademisk uniform, skulle nämligen beledsaga honom till den, en mil fiån staden belägna byn Friedrichsfelde; der den rike godsegaren Vv, Treskow inbjudit samtlige studerande till en måltid. — I den lilla staden Rackwitz, medelpunkten för blodigelhandeln i storhertigdömet Posen, hafva briljanta affärer i denna, till utseendet så obetydliga handel gjorts. Tvenne grosshandlare sålde ensamma, sistlidet år, öfver 3 millioner blodiglar, och afsatte nära 2 millioner deraf i Hamburg, för omkring 170,000 Rdr Rgs. Efter afdrag af alla omJ kostnader och aflöningar åt 129 personer, återstod för hvarje blodigelsgrossör en nettovinst af ungefär 36,000 Rdr Rgs3. — TAGLIONIS BERÖM. Då hon dansar, är hon len fransyska; då hon älskar, en italienska; i det husliga lifvet, en Tyska; då hon talar om sina talanger, en svenska; och då hon ser en fattig, en riktig engelska. — Då en person ur en fransk tidning uppläste detta beröm för dansösen, sade hon: min herre, jag är äfven en ryska och kall för hvarje öfverdrift. — ÖRIGINELL ÖNSKAN. Jag Önskar att nykIterhetssällskaper vore så långt borta, som pepparn växer, sade en irländsk arbetares hustru; sedan man min gick in deri, mår han illa och måste ta in hvarenda dag (Medlemmarna förlpligta sig nemligen, att bruka bränvinet endast få som läkemedel.)