Aftonbladet – 21 mars 1842, sida 2

detta mål och nu hotade det nära fulländade verket att gå öfver ända. Båda hade länge tegat under en tyst öfverläggning. Slutligen frågade pastorn: Och hvem är den utkorade?n En för mig helt och hållet obekant, baron Hohenstein., t Ni älskar honom icke, ni vill kanske icke ha honom ?, Visst inte. Men min far envisas för denna förbindelse, och inom åtta dagar vänta vi baronen.n Om åtta dagar, hm! — var likväl vid godt mod; Herrans rättvisa sak skall segra. Låt den unge karlen komma; det är troligen en odugling, en fritänkare, ett verldens barn, sådana, som man nu finner dem tusentals; som bespottar det heliga och med inbiliad klokhet vill utsruuda det gudomliga och draga det ned till sig i det eländigas dy; som drifver all verldens fåfänglighet, alta helvetets laster och roar sig med alla ett utsväfvande lifs frivola tidsfördrif. Klokare än alla andra, torde han föraktligt nedblicka på er ödmjukhet och dygd, och kritisera och mästra hvad som icke är efter hans hufvud. Ni känner för öfrigt er fars egenheter. Hvem vet om han passar honom, om de kunna komma öfverens, och sedan har äfven ni en röst. Men visa ståndaktlighet och förklara med energi: att ni ej vill uppoffra er själs salighet för en in billad jordisk lycka. Tänk er en gång i den belägerheten ati vara gift med en lefnadslustig menniska, en religionens bespottare och föraktare, bortryckt i lifvets hvirfvel, omgifven a! vällust och sinnesrus, och fördjupad i alla slags