Aftonbladet – 21 mars 1842, sida 2

nya fästningsverk vid staden och spärrat floden ofvanför Whampoa. Handeln i Canton var för öfrigt ostörd och gick sin vanliga gång. sno -Angående läseriet i Småland, har Regerinsen mottagit förnyade rapporter från Konungens befallaingshafvande i Jönköpings Län af den 43 och i Kronobergs Län af den 42 dennes. Den förra innehåller, att sjukdomen så gripit omkring sig, att Östra Härad, samt Norra och Södra Wedbo äro de enda, der den ej visat sig: Wesira Härad är dock det svårast angripna. I allmäcket är tillståndet förbättradt, dels deruti, alt allmogen villigare emottager läkare-; behandling, dels deruti, alt åtskillige personer, 3 isa de kroppsliga symptomerne, dock ickej ppt såsom predikanter. På lasarettet funnes för närvarande blott 3 sjuklingar, dem man: niagit, emedan de och deras omgifning satt sig: emot medikameaters bruk hemma. HLänsstyrel-j sen, som eansstt folksamlingarne vid detta tillfälle icke böra behandlas såsom konventikler,: utan såsom öfverträdelser af sundhetsförfattninsarne, i fråga om smiltossmma sjukdomar, harj utfärdat ea kungörelse, i öfverensstämmelse med denna åsigt, samt infordrat prof af spanmål efter sista skörden, för att i-sändas till undersökning, emedan allmänna tron är, att det är sädens beskeffenbet, som framkallat sjukdomen. Rapporten från Kronobergs Län förmäler, att! åtgärden med de sjukas inbringande till lasareiiet synes hafva haft en god verkan, så att predikningarne och folksamlingarne börjat aftaga. På lasareltet hade varit intagne 20 personer, deraf 44 qvinnor och 6 gossar, nästan allesammans under 20 år; 43 voro redan utskrifne och de 3 återstående komma äfven snart att lemna lasarettet. En femtonårig flicka hade, straxt efter ankomsten, blifvit angripen af ryckningar, men ej visat håg att predika, och blef, efter 2 dagar, nära nog frisk. Länsstyrelsen ansåg ej andra åtgärder, än de redan vidtagne, af nöden. — Hr t. f. Oiverståthållaren Möllerhjelms helsa har sedan någon tid varit mycket vacklande, och han är för närvarande så sjuk att han måste ständigt hålla sig inne i sina rum, samt emellanåt vid sängen. o— Ett nyligen inträffidt dödsfall här i staden har väckt ett visst uppseende, nemligen löjtnantens vid Andra Lifgardet, Friherre af Tibells, som afled den 7 dennes. Han begrofs i gir, såsom vi hört i Botkyrka ett par mil söder ut från staden. Han var, om vi ej äre oriktigt underrättade, den sista af friherrliga Tibellska ätten, men någon krossning af vapnet lärer likväl icke skett, äfvensom ingen kommendering af manskap till begrafningsaktens illustrerande vid tillfället ägt rum, såsom det annars är vanligt när cfficerere jordfästas. Det är svårt att säga om detta eller någon annan orsak kunnat gifva anledning till det ryktet, att friherre T:s död skulle härledt sig af någon våldsam ytire anledning, somlige säga från en duell, i hvilken han skulle varit den ene parten. Vi vete icke om detta rykte år sannt, men förmode, att i fall så icke är, det b:ir mycket lätt att vederlägga genom intyg af den läkare, som skött honom. Skulle åter ryktet äga någon sorts grund, så är det icke gerna tänkbart att i ett land, der dueller äro belagda med så strängt straff af lagen, vederbörande underlåta att skaffa i dagen alla de upplysningar, som både för sakens vigt och exemplets skull äro påkaliade. — Den under de sednare åren så ryktbar vordne öfverdirektören vid Kongl. Myntet, Hr Almroth, lärer i dessa dagar åter erhållit en ny srace af Regeringen, nemligen fastställelse att å, såsom lönetillökning, bibehålla ett serskildt arfvode, hvilket han numera i följd af erhållen ordinarie löneförhöjning borde hafva frånträdt, och vid hvars uppbärande anmärkning redan lirer varit gjord vid sista riksdag. Det säges till och med, att denna grace skall hafva blifvit afstyrkt af Statskontoret. Vi skole, när beslutet blifvit expedieradt, söka förskaffa oss närmare